försökte komma närmare, jag försökte utan hud, men du var någon annanstans, längre bort och längre ut
knyter sidenband runt mitt hjärta, dit där ingen ska ta sig in
håller mitt huvud över ytan men var finns en plats
att vila
målar bilder i mitt huvud
de som aldrig kommer fram
svarar inte när det ringer och ingen ser
ingen anar något alls
kom berätta för oss hur man går över marken, med en rak rygg öppna sår och berätta hur man reser sig igen efter sparkarna och slagen
rusneurotisk
som sommarsnö
Det finns så små saker som kan rubba så stora cirklar. Rubbas en så rubbas alla. En dominoeffek av mental oduglighet. Missanpassning. Insikten: Du kommer aldrig någonsin klara av något. Personlighetsstörd och med sjuklig prestationsångest, var passar en in i samhället då? Istället flyr jag. Från allt, från alla jag håller av. Flyr till en ö och till något gammalt. Flyr in i mitt eget, det urkukade som ingen annan ska behöva se. Lägger mig på ett golv och hoppas att det håller.
3 veckor och 4 dagar gammal
som magi, ett ljus att drunkna i
En påskhelg. En finhelg. Måste sluta tänka, bara. Måste sluta röra runt. Vill flyta med, men hakar så lätt upp mig. Håller om en saknad, vaknar mitt i natten. Undrar. Undrar för mycket. Undrar igen. Säger för mycket, igen. Borde vara tyst. Låta bli att röra runt. Ändå är det så skrämmande när någon kommer för nära.
tell me you love me, come back and haunt me, oh, and I rush to the start
Släpper taget men släpper inte in. Virar en taggtråd runt min kropp, det fördolda, och gömmer det ni inte vill se. Jagar tiden, fångar inget. Har ont i alla kroppsdelar, lägger om och håller av. Det här är inte något jag egentligen ville känna. Men vem är jag att ta beslut när beslut är vad som borde fattas. Om du blundar, ser du hur det slår?
sen en tid tillbaka
Osorterade mobilfragment, 2009-2010.
om att inte vara så jävla stor
Vet ibland inte vem jag är. Blundar och föreställer mig något annat, någon annan stans. Undrar om jag gör rätt. Om det här är något som mitt huvud klarar av. Borde kanske byta spår. Lämna allt och sitta på en sten i en skog. För vad ska jag med allt det här till när jag ändå inte kan hantera mig själv? Jag blir så rädd. Rädd, räddare, räddast och där emellan kan jag inte se längre vad som var meningen med det här. Vad som var tanken. Om det ens var en tanke. Kanske borde jag lämna allt. Fara bort. Fara vill.
jag säger inget mer än det jag tror ni klarar av att läsa
snubblar på en mållinje, ett mentalt vinnarband
som jag visste så långt innan att jag aldrig skulle klara mig över
men folk viskar så fint och kramar och säger att jag är bra
att det här är lugnt
nu när jag klarar av att ringa ett telefonsamtal
men när kroppen har samlat sju dagars ångest
och jag misslyckas, på målllinjen, då blir allt svart
då tror jag att jag ska dö. då är jag inte rationell och vuxen. jag är liten.
så jävla liten
och det finns inget mer blottande
inget mer utelämnande och hånande
som att sitta mot någon jävla betongvägg och inte kunna andas
det är fult
en människa ska inte bete sig så och ändå är det precis vad jag gör
misslyckas, skäms och undrar: när ska jag bli hel?
villkorslöst
jag har sett allt det som en gång brann
I DN igår skrevs det en jävligt dum debattartikel. Idag skrevs det en väldigt bra krönika, som jag självklart inte hittar på hemsidan. Kanske att ni får läsa den sen. Kanske. Annars vill jag bara berätta hur fint det kan vara med tidiga morgnar, när solen går upp och det sitter en katt på köksbordet och filosoferar.
for a moment your eyes open and you know all the things I ever wanted you to know
Söndagar är inom många religioner en helig vilodag. Så även inom min lilla katts religion, där, i och för sig, alla dagar är heliga vilodagar och nätterna mest är till för hemliga ninjauppdrag. Inom min religion är det dagen-då-allt-ska-göras. Den här söndagen har jag planterat sockerärtor. Och morot och sallad. Sen bakade jag bröd, tvättade kläder och pratade i telefon med den finaste rösten jag vet. Fick ont i hjärtat. Tänker att det är konstigt hur vissa kan nästla sig in utan att en egentligen märker det. Plötsligt sitter de där, på en hjärtklaff och säger att nä, här sitter jag nog kvar. Håller i och biter tag. Och när jag stirrar på en stjärnhimmel undrar jag om det är samma stjärnor i hennes stad. Om det är samma varma fjärilar som kittlar hennes förnuft och förstånd när hon lägger sitt huvud mot min hals. Kanske är det inte. Kanske är jag bara blind. Lycklig och blind.
i taxin, i trappen, i hissen, i hallen, jag faller
Mycket speciell kväll. Ändå känns det väldigt fint att en kan dansa bort det mesta till A-ha och Paul Simon. Har samlat mitt vuxenpoäng och tänker att nu behöver jag inte stå för det här på ett tag i alla fall.
and where you invest your love, you invest your life
Bara för att det här är det finaste som finns.
om vi hörde hjärtat slå
under asfalten
under betongen
skulle vi lyssna då?
under betongen
skulle vi lyssna då?
om du sa att allt var mitt
att du ville älska mig
på riktigt
att du ville älska mig
på riktigt
skulle jag lyssna då?
om vi hörde hjärtat slå
skulle vi lyssna då?
om vi hörde hjärtat slå
skulle vi lyssna då?
everything I know is wrong, everything I do just comes undone and everything is torn apart
Sommarvärme och kusinbesök. Missar att göra allt viktigt, men håller huvudet över ytan och andas kvällsdagg när solen inte längre värmer min hals. Dansar en dans för det som slår i hjärtat, hennes ögon. Stannar ute fast det är kväll. Stänger inte dörren. Vaknar ändå och inser att verkligheten alltid är något som kommer ikapp. Måste springa när jag förväntas göra det jag ska. Blir fem år och hulkar i telefonen på en tvärgata i Haga. Försöker bita ihop, men biter bara i läppen tills det blöder. Håller andan mellan lyktstolpar bara för att inte tappa bort mig själv. För att veta att jag inte försvinner. Vaknar igen och någon håller i min hand. En annan ringer, säger att allt blir bra. Det blir det. Och det finns inget mer jag behöver just då. Somnar om och hör hjärtslag mot min rygg.
may your wishes all come true
Har varit med om så mycket fint idag. Luleå kom snällt och väckte mig vid sju, eftersom min mobil var på villovägar och jag, liksom många andra, inte äger någon annan väckarklocka. Sen förstod jag en hel föreläsning om inkomstfördelning och, trots att jag glömde påsen med träningskläderna i skolan, så hann Småland och jag till bästa body pumppasset på länge. När jag gick av spårvagnen satt de bruna lockarna i solen och jag fick kyssa solvarm hud. Nu sjunger Bobban och jag ska möta efterlängtad kusin på perrongen. Fint som snus.
when the gusts came around to blow me down, I held on as tightly as you held onto me
Det finns så mycket att
misslyckas med.
Så mycket som inte går
rätt.
Som inte
kan
bli
bra.
Jag ska snurra mitt huvud tills det går av.
Jag tänker att vin är bästa marinaden. I det blir allting bra, fint. Allt blir gott. Lätt och kravlöst. Så jag marinerar och vaggar mig till söms bredvid honungshuden, lockarna. Håller andan ibland. Bara för att höra hennes puls.
Lutade huvudet mot axlar igår när jag inte klarade av att stå själv. Fick en klapp och varma ord. Det blir bra. Samlade alla runt ett bord och lyssnade. Fick sitta nära och hålla om. Trots att jag inte alls var värd det. Trots att det var en dålig dag.
Människor som håller av mig mest när jag förtjänar det som minst.
Jag tänker att vin är bästa marinaden. I det blir allting bra, fint. Allt blir gott. Lätt och kravlöst. Så jag marinerar och vaggar mig till söms bredvid honungshuden, lockarna. Håller andan ibland. Bara för att höra hennes puls.
Lutade huvudet mot axlar igår när jag inte klarade av att stå själv. Fick en klapp och varma ord. Det blir bra. Samlade alla runt ett bord och lyssnade. Fick sitta nära och hålla om. Trots att jag inte alls var värd det. Trots att det var en dålig dag.
Människor som håller av mig mest när jag förtjänar det som minst.
får jag gå precis så nära att min axel stryker vid din arm
Fin-Malin räddade dagen. Katten byggde ett bo. Jag rinner bort och i huvudet finns inga ramar. Inget stopp.
jag ska berätta allt jag tror för dig min syster, dig min bror
Idag är ingen bra dag.
lend me your eyes, I can change what you see
Det är så mycket som händer. Mycket som jag inte kan förtälja, mycket stora saker och en del mer banala. Som att våra bananer en dag hade en bredsked under föreläsningen om strukturomvandling. Kanske är det strukturomvandling som sker. På flera sätt. Fast katten sover lika djupt och mitt huvud är lika mosigt. Vissa saker bara är och förblir. Andra går sönder, en del gör ont. En del ger perspektiv. Men allt, allt är så relativt att det ibland är svårt att förstå. Plötsligt står någon i din dörr och du måste bjuda in eller ta farväl. Fast du egentligen bara vill sova.
analogt januari - mars 2011
