det svåra här i livet

Varför har jag inte 11 000 kr så jag kan åka till Indien och jobba på barnhem? Eller rädda regnskog i Brasilien? Va?

take a bath

Alltså de här kopparna kan jag gå över lik för. Seriöst och på allvar. Eller ja, inte bokstavligt kanske... Men snälla de är så förbannat fina! De finns här och därifrån är också bilderna.

fettisdag

Ibland bakar en semlor och ibland hjälper Isolde till.

02:55

Vissa saker måste vi tydligen få inslaffsat i ansikten innan vi förstår själva att de är bra för oss. Och på pillermerklin genom ännu en natt vill jag inget annat än skriva, dansa tänka och skriva. För det här blir ju kanon.


jag var känslosvall, du var känslokall


du märker väl att det är natt, det är natt och vad skulle vi annars göra

I drömmen bäddar jag sängen men sängen förblir obäddad. Jag gör om och gör rätt, men allting förblir stökigt och rörigt. Lyssnar på vacker musik när jag vaknar, som för att dämpa och stänga av. Städa bort. Tänk att det finns så mycket vi ska göra, genomgå stå ut med rida ut uppleva. Här mitt i allting står jag still och tror inte jag hinner med eller gör rätt. Vet inte om det är som det ska, det här. 

För vem var det som sa att det är smärtfritt. Vem sa gå dit du vill, gör det du ska. Vem berättade inte att här i världen finns det väldigt, väldigt, väldigt mycket som ska, borde och vill göras. Som vill upplevas och genomlidas och ridas ut. Saker som kanske inte riktigt har genomförts och som kanske inte kan genomföras sen.

Skrattar för här sitter jag i något jag lovade mig själv att inte sitta i förut. Något jag föraktade och spottade på. Nu spottar andra på mig.

we are born to die


(Source: weheartit)
Jag drömmer om ett skrivbord. Ett plats där allt händer.
Där minnen skapas och förgörs. 
Något litet där allting får flöda fritt. Ostört.
Ett samlingsslott.

januari & februari


I need you, I need you to know


RSS 2.0