'cause love is all I've got
Som om jorden kretsade kring andra solar. Allt roterar baklänges. Somnar till röster som viskar trygghet mot min hud; nätter som vaggar stilla i ett ingenmansland.
i storstadsdjungeln, i landsortsstormen, finlandsbåten, psykakuten
Har ägnat en hel dag åt julmat som blev äcklig, julklappar som blev fula och mensvärk som har gjort sitt bästa för att försöka döda mig. Samtidigt har jag inte rökt en enda jävla skitcigarett på fyra (4) dygn. Klappar mig själv på axeln när jag minns att jag inte slagit ihjäl någon ännu. Sen kommer jag ihåg att det spöregnar ute och att världen fortfarande är ett homofobiskt, rasistiskt rövhål.
Hoppas det är okej att försova sig på julafton.
Hoppas det är okej att försova sig på julafton.
personal is never personal enough
Klipper sömmar mellan läpparna och säger för mycket. Säger ingenting alls. Försöker läsa händer som först är där och sedan inte finns alls, nytvättat bomullstyg som i femton hundradelar nuddar mitt magnetfält. Exploderar och försvinner igen. Något mumlar i bakhuvudet, om misskalkylering och inte en gång till och spring då, innan du gör bort dig. Innan allt flyter utanför och blir synligt för Vem Som Helst.
Biter i kinden medan vanilj och pomerans dansar segerdans runt mitt ansikte; medan jag inte kan låta bli att titta. Hänförd och skräckslagen på samma gång, aldrig för nära men hur kan isblått vara den varmaste färgen när allt inuti min kropp brinner?
Biter i kinden medan vanilj och pomerans dansar segerdans runt mitt ansikte; medan jag inte kan låta bli att titta. Hänförd och skräckslagen på samma gång, aldrig för nära men hur kan isblått vara den varmaste färgen när allt inuti min kropp brinner?
Drar nya stygn genom nya hål i samma läppar, som aldrig lär sig att för mycket ord också kan förstöra det oskyldigaste, sköraste. Vrider kalla händer runt det som tilläts växa; förintar och sopar undan alla spår. Har alltid en ursäkt. Springer längre för varje gång och lyssnar på ett mantra om att aldrig låta någon komma för nära igen. Om att aldrig tro på det som bara syns mellan dina fingrar.
too much time spent on nothing, waiting for a moment to arise
Du vänder andra kinden till när andra vänder ryggen, stormar med pannan in i samma barrikad och vandrar samma snåriga, otillgängliga stig mellan huruvida det här bara händer i ditt huvud, eller om det är fullkomligt sant. Kanske vore det bäst att inte veta, men du vill veta ändå. Du vill veta vad som sägs mellan vassa tungor, vad som försiggår när rätt ögon vid rätt tillfälle tittar bort och rätt trumhinnor lyssnar till rätt frekvenser.
Dina knogar har vinterspår längs med skuggningen och Daidalos labyrint uppenbarar sig gång på gång, i ett fornminnesland av slagen du vunnit och karesserna du aldrig minns. I hemlighet är du rädd för att alla var de sista. I hemlighet lägger du kalla handflator mot dina ögonlock när luften runt omkring står för still, för länge. När ingen annan rör sig i den och du undrar vem skulle någonsin vilja dela utrymmet -
Dina knogar har vinterspår längs med skuggningen och Daidalos labyrint uppenbarar sig gång på gång, i ett fornminnesland av slagen du vunnit och karesserna du aldrig minns. I hemlighet är du rädd för att alla var de sista. I hemlighet lägger du kalla handflator mot dina ögonlock när luften runt omkring står för still, för länge. När ingen annan rör sig i den och du undrar vem skulle någonsin vilja dela utrymmet -
och moralkäppar växer in mellan kotorna i din ryggrad. Befäster sig där. Du vänder andra kinden till när andra vänder ryggen, låter tvivel bana väg åt en renässans du inte vågat hoppats på.
sömnlöst 28 nov 2013
it's how you sort your pillows
the way small things comes of
extreme importance to you
just
the little things
that cling to my mind
