too much time spent on nothing, waiting for a moment to arise
Du vänder andra kinden till när andra vänder ryggen, stormar med pannan in i samma barrikad och vandrar samma snåriga, otillgängliga stig mellan huruvida det här bara händer i ditt huvud, eller om det är fullkomligt sant. Kanske vore det bäst att inte veta, men du vill veta ändå. Du vill veta vad som sägs mellan vassa tungor, vad som försiggår när rätt ögon vid rätt tillfälle tittar bort och rätt trumhinnor lyssnar till rätt frekvenser.
Dina knogar har vinterspår längs med skuggningen och Daidalos labyrint uppenbarar sig gång på gång, i ett fornminnesland av slagen du vunnit och karesserna du aldrig minns. I hemlighet är du rädd för att alla var de sista. I hemlighet lägger du kalla handflator mot dina ögonlock när luften runt omkring står för still, för länge. När ingen annan rör sig i den och du undrar vem skulle någonsin vilja dela utrymmet -
Dina knogar har vinterspår längs med skuggningen och Daidalos labyrint uppenbarar sig gång på gång, i ett fornminnesland av slagen du vunnit och karesserna du aldrig minns. I hemlighet är du rädd för att alla var de sista. I hemlighet lägger du kalla handflator mot dina ögonlock när luften runt omkring står för still, för länge. När ingen annan rör sig i den och du undrar vem skulle någonsin vilja dela utrymmet -
och moralkäppar växer in mellan kotorna i din ryggrad. Befäster sig där. Du vänder andra kinden till när andra vänder ryggen, låter tvivel bana väg åt en renässans du inte vågat hoppats på.
Kommentarer
Trackback
