sagor & fabler -

as the ocean opens up to swallow you

Kan inte längre se linjen mellan drömmen och verkligheten. Hoppet och begäret. Famlar i mörker och flyr till en famn och en annan kust. Är trygg där. Stänger in mig i allt det varma, trygga, för att slippa höra, men så fort jag öppnar dörren, tar ett steg utanför, så tar sig verkligheten, kaoset, in. Det kryper längs min rygg. Blir rädd att jag aldrig mer vågar gå ut, att det är slut nu. Att jag är slut.

Som om själva existensen inte längre är. Svävar i ett vakuum och vill inte lämna hennes armar när hon håller om mig. Bara där finns någon form av helhet. Något alls.

2011-10-28 @ 23:00:38 Permalink Kommentarer (2) Trackbacks ()

we found love in a hopeless place

Av lilltjejen fick jag ett bokmärke och under alla löv ligger en oro jag trodde jag glömt. Gömt. Förintat. Nu är allt ett garnnystan av kaos och jag kan inte ta i det. Ligger på golvet och låter oförmågan ta över.

Det var aldrig såhär det skulle bli.

Längtar efter hennes sockerögon. Hennes hår när det faller mot hennes nacke och huden när hon håller sin hand mot min. Vill stanna där förevigt, vill somna i hennes andetag, men verkligheten slår mig hårt i magen och jag kan inte andas.

2011-10-19 @ 12:38:03 Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

every word you say I think I should write down, don't want to forget come daylight

2011-10-18 @ 14:38:19 Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

ord

"In the depths of winter, I finally learned that within me there lay an invincible summer."

2011-10-17 @ 10:03:36 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

kysser solen från hennes ögonlock och undrar, är det möjligt att känna så

2011-10-16 @ 11:30:53 Permalink allmänt skrot Kommentarer (0) Trackbacks ()

fredag

2011-10-08 @ 15:43:53 Permalink bara saker man ser Kommentarer (0) Trackbacks ()

i natt

du ringer sent
och säger din lägenhet
kommer lossna ifrån huset
krossas emot gatan
man måste bära
sin sorg i armarna
man måste härma de
som orkar
de som fortsätter ändå

ingen annan skulle förstå och ingen annan skulle gå
en meter för mig jag behöver dig

du säger kom och ta mig
någon annanstans
alla väggar kryper närmare
och närmare och du vet
man måste bära
en rymd på axlarna
man måste härma de som vaknar
och vet vad de vill ha

ingen annan skulle förstå och ingen annan skulle gå
en meter för mig jag behöver dig

och i natt, du måste tvinga mig ut
jag ska bara följa med
jag behöver dig
och i natt, jag orkar inte vara rädd mer
du måste ta mig någon annanstans
hör du mig

du sa kom, du måste tvinga mig ut
låt mig bara följa med
jag behöver dig
du sa kom, jag orkar inte va rädd mer
snälla ta mig någon annanstans
hör du mig

2011-10-07 @ 16:33:13 Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

don't forget me, I beg, I remember you said: sometimes it lasts in love but sometimes it hurts instead

Vandrar gatstenar ner, upp för trappor genom murar. Ni kan inte se mig, för jag gömmer mig. Eller så är jag bara genomskinlig, som i Ninni i Berättelsen om det osynliga barnet. Letar febrilt efter en muminmamma men famlar bara i mörker för det enda jag lyckas skapa är kaoset runt mitt eget väsen. Ni vet, när hela ens umgängeskrets blir insugna i ett svart hål av panikångest, överdoser, självskador, ilska, gråt och ovissheten. Oron. Att alla ska behöva oroa sig.

Jag har en vän som kan dra mig i öronen på det mest kärleksfulla sättet och hålla om mig så hårt att jag slutar skaka. Det är bara det att hon bor i Stockholm och vi missar alltid varandras telefonsamtal. Och jag har ett hjärta som slår så in i helvete hårt för du lilla, lilla människa där uppe, nu, i allt ditt kaos, men du låter mig inte hjälpa dig.

Runt omkring mig finns tusen människor skulle ta emot mig när jag faller. Det tvivlar jag inte en sekund på. Men jag har som uttnytjat mina resurser nu. Jag har skadat och sårat med mitt sätt att hantera mig själv. Och när jag inte längre är kababel att ta hand om er, mina älskade, vem är jag då? Vad är jag då värd?

Det händer saker som inte ska hända och jag får inte bo själv längre. Imorgon ska jag ringa ett samtal. Sen får vi se. Vi får se. Om vi lever får vi se.

2011-10-06 @ 17:41:28 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

och den längsta natten

2011-10-05 @ 13:33:11 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

jag går i vinterskor på hösten, alltid förberedd för storm, jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar, jag har känslor utan uppehåll

2011-10-04 @ 12:33:42 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

I've got nothing left to prove to you

this is why I always whisper

I'm a river with a spell
I like to hear but not to listen

I like to say but not to tell

this is why I always wonder

there's nothing new under the sun
I won't go anywhere

so give my love to everyone

2011-10-03 @ 17:07:11 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

I always try to not remember rather than forget

Hej, fina. Jag behöver musik. Ni är 25 som läser. Om alla 25 skulle lämna en kommentar med en låt så skulle jag ha en full octobrelista ganska snart. Fina ni.

2011-10-02 @ 21:57:35 Permalink Kommentarer (5) Trackbacks ()