sagor & fabler

Kan inte längre se linjen mellan drömmen och verkligheten. Hoppet och begäret. Famlar i mörker och flyr till en famn och en annan kust. Är trygg där. Stänger in mig i allt det varma, trygga, för att slippa höra, men så fort jag öppnar dörren, tar ett steg utanför, så tar sig verkligheten, kaoset, in. Det kryper längs min rygg. Blir rädd att jag aldrig mer vågar gå ut, att det är slut nu. Att jag är slut.

Som om själva existensen inte längre är. Svävar i ett vakuum och vill inte lämna hennes armar när hon håller om mig. Bara där finns någon form av helhet. Något alls.