pudelporträtt
Var ju hos min älskade Jenny i skåne för ett par veckor sedan. Hon har tre väldigt söta pudelfjantar och aldrig har jag fotat så mycket fluffiga saker på samma gång. Såg pudlar när jag blundade efter den helgen. Men ja, nu har jag två mappar med pudelporträtt i datorn. Tack Jennygullet!
många som har missförstått, som tror att det inte syns
Har hört att en ska ha mycket bilder på sin blogg. Så köttar väl på lite då. Nu har jag bara instagrambilder att erbjuda när jag sitter på job... eh menar hemma och är ledig. Men ni brukar ju inte klaga såatteh.
Först lite midsommar, Dalarna med världens finaste människor. Sen Skåne, med bästa Jenny och hennes pudlar. Fint som snus alltihop. (Och ja, det är Isolde som snyggar sig på några av bilderna.)
Först lite midsommar, Dalarna med världens finaste människor. Sen Skåne, med bästa Jenny och hennes pudlar. Fint som snus alltihop. (Och ja, det är Isolde som snyggar sig på några av bilderna.)
de skrattar åt mig nu
Okej, har överlevt helgen ändå. Har ca världens bästa flickvän, som kommer springandes med mobilt bredband och pussar fem minuter innan bussen till jobbet går. Tjugo minuter efter att hon själv slutat jobba på andra sidan stan. Det är ostigt, men ack så fint.
Nu ska jag bara vänta två timmar på att min buss går, eftersom bussar på landet inte går på helgerna som de bör. JÄTTESKOJ! Nä, men det ska bli kul att sitta i ett regnigt Borgholm alldeles alena. Ska vara dryg storstadsbo och sitta med datorn på ett café, väldigt upptagen och busy. Typ spela sims.
Sen tycker jag att vi borde prata om det faktum att jag ska flyga ensam till Stockholm på fredag. För det första flyger jag inte. Det är sådant jag inte gör. Jag åker tåg. Speciellt när det är inrikes! Den här gången ter det sig så fint dock, att jag slutar jobba halv ett samma dag och ska närvara på min brors bröllop dagen efter. Fanns ingen annan lösning än det där jävla flyget och för det andra: Nu ska jag flyga alldeles själv (infoga mycket ledsen smiley). Var jag inte psyskist labil och nervös innan så är jag det nu, lovar. Lagom tills denna insikt slog rot i mitt huvud visades ett program på tv om just flygkraschar. Vet inte om jag ska ta det som en hint eller bara ett rent hån. Kanske både och.
Så, ville bara säga det.
Nu ska jag bara vänta två timmar på att min buss går, eftersom bussar på landet inte går på helgerna som de bör. JÄTTESKOJ! Nä, men det ska bli kul att sitta i ett regnigt Borgholm alldeles alena. Ska vara dryg storstadsbo och sitta med datorn på ett café, väldigt upptagen och busy. Typ spela sims.
Sen tycker jag att vi borde prata om det faktum att jag ska flyga ensam till Stockholm på fredag. För det första flyger jag inte. Det är sådant jag inte gör. Jag åker tåg. Speciellt när det är inrikes! Den här gången ter det sig så fint dock, att jag slutar jobba halv ett samma dag och ska närvara på min brors bröllop dagen efter. Fanns ingen annan lösning än det där jävla flyget och för det andra: Nu ska jag flyga alldeles själv (infoga mycket ledsen smiley). Var jag inte psyskist labil och nervös innan så är jag det nu, lovar. Lagom tills denna insikt slog rot i mitt huvud visades ett program på tv om just flygkraschar. Vet inte om jag ska ta det som en hint eller bara ett rent hån. Kanske både och.
Så, ville bara säga det.
so I won't let you close enough to hurt me
Jävla skithelg det ska bli. Jobbar imorgon till söndag, Nina jobbar idag till imorgon och söndag till måndag. Gick bort till hennes jobb för att lämna ipren och ba hejdå vi ses på måndag. INTE OK. Borde vara förbjudet för arbetsgivare att lägga upp scheman sådär. Är icke tacksam för mitt arbete idag, nej.
Okej ska inte ljuga, det är ganska skönt också. Men mest oskönt.
Annars har katterna krig, som vanligt, jag äter kesella och grannen har fest. God fredag.
Okej ska inte ljuga, det är ganska skönt också. Men mest oskönt.
Annars har katterna krig, som vanligt, jag äter kesella och grannen har fest. God fredag.
P.s. Hänger ju här också om ni undar. Obs för mindre barnvänliga bilder ibland. D.s.
jag vill ju bara sjunga
Vi har format egen trygghet här. Lagt en grund tillsammans, tagit några steg och hittat tillit. Jag är så tacksam för dig, min älskade. Så innerligt tacksam. Det sjunger i mig när jag tänker på allt vi har kvar, allt vi ska göra. Uppleva. Du ger mig fjärilar i magen. Hela tiden.
ibland gör man rätt, ibland gör man fel, lev med det
Rotar bland gamla minnen. Gräver i allt det där jag egentligen vet att jag inte borde gräva i. Gör det ändå, bara för att det ibland sticker till i hjärtat.
Av saknad.
Är egentligen arg, kanske mest på mig själv. På hur mycket jag förstörde. Förintande. Men vad kunde ha gjorts som inte redan gjordes och hur hade det kunnat gå på något annat sätt? Det var kanske skrivet, redan. Att det var så här det skulle bli.
Vet att det är förbjuden, men undrar ändå hur det hade kunnat sett ut nu. Om det fortfarande kunde vara samma glädje och värme där, mitt i bland oss. Samma klingande skratt på någons balkong, till ljudet av tärningarna.
Från och med då är jag rädd för att välja, rädd för att ta beslut. Om jag inte redan var det innan. Tanken på att någon dag behöva välja väg igen ger mig svindel. För vad ger jag upp då? Vad väljer jag bort för att välja till?
Är jag beredd att tappa något föralltid?
Det finns inget nu som ändrar det som blev. Och jag vet att inte ångra. Ångrar inget. Men när jag ser mig över axeln ser jag något jag aldrig kommer kunna förlåta mig själv för.
Av saknad.
Är egentligen arg, kanske mest på mig själv. På hur mycket jag förstörde. Förintande. Men vad kunde ha gjorts som inte redan gjordes och hur hade det kunnat gå på något annat sätt? Det var kanske skrivet, redan. Att det var så här det skulle bli.
Vet att det är förbjuden, men undrar ändå hur det hade kunnat sett ut nu. Om det fortfarande kunde vara samma glädje och värme där, mitt i bland oss. Samma klingande skratt på någons balkong, till ljudet av tärningarna.
Från och med då är jag rädd för att välja, rädd för att ta beslut. Om jag inte redan var det innan. Tanken på att någon dag behöva välja väg igen ger mig svindel. För vad ger jag upp då? Vad väljer jag bort för att välja till?
Är jag beredd att tappa något föralltid?
Det finns inget nu som ändrar det som blev. Och jag vet att inte ångra. Ångrar inget. Men när jag ser mig över axeln ser jag något jag aldrig kommer kunna förlåta mig själv för.
