en smärre inredningsorgasm

IKEAS:s höstnyheter. Blir helt till mig i trosorna. Alla bilder är härifrån.

I just want my life to be an adventure

Vaken hela natten igen. Önskar mig en drömfångare, en stor. 
Jag tror att hösten är för stor och för meningsfull för att jag ska klara av den. Det är alltid samma sak. Alltid samma melankoliska längtan, samma hjärta som sväller och dunkar av för mycket känslor. Samma uppgivenhet. Tomhetskänsla. Alltid när världen är som vackrast.

Kanske är det för stora förhoppningar.
Kanske bara otacksamhet.

Det regnar alltid inombords när verkligheten faller isär runt omkring.

Det gör ont i kroppen när jag rör mig, som om hela mitt system slutat fungera. Lagt av. Vrider mig 180 grader åt vänster, men kan inte mer än så. Stirrar i en vägg, en vävtapet. Vill göra en kullerbytta men dör redan innan viljan når fram och det är nog inte mig ni ser. Det är nog inte det.

I carry your heart (I carry it in my heart)

Är hemmafru numera. N har börjat sin praktik, jag är hemma. Arbetslös, egetligen, men det låter så mycket trevligare med hemmafru. Om en får säga så. Jag städar, diskar, sover, skriver listor, bockar av listor, röker, sover lite till och lagar fläskpannkaka till sulten sambo. Inte mer än så. Kryper på väggarna, duschar tre gånger. Låter rastlösheten gro. Söker jobb. 

Men jag kan inte ljuga heller. Det är fint att ha vardag. Även om det innebär långa, tråkiga nätter av sömnlöshet. Har ändå en sovande (läs: snarkande) flickvän som gör mig glad. Och som går upp ungefär när jag somnar. Det är väl vardag det också, bara inte så vanlig vardag. Egengjord vardag. 

Det här inlägget känns lite som ett furukök. Fult och tråkigt. Så ska sluta skriva innan ni skrumpnar ihop.

RSS 2.0