snart brinner ett hjärta
Vet inte vars torkan är värst, här eller i mitt ansikte. Jajemän, vintereksem mina vänner. Det är grejer det. Ändå hinner jag med både magkatarr, pussar och nyponsoppa. Däremellan sover jag bort ångest och misär med feberdrömmar, vridna lakan. Vaknar ibland. River sönder listor och ringer för långa samtal. När jag egentligen borde väldigt mycket annat. Hade kanske velat resa till både Malmberget och Söderbärke egentligen, kanske. Istället gror jag fast i madrassen och ser på medan färgen flagnar från väggen där tapeten skarvar och där kant möter kant.
Oftast är det enkelt att glömma. Jag kanske bara behöver trampa lite mer på det, trycka ner det i leran och ta sönder. Kanske. När Luleå erbjuder sig att dricka te och prata livet tänker jag att sådär skulle jag kunna sitta hela natten. Allt blir så verkligt när hon går sin väg.
Oftast är det enkelt att glömma. Jag kanske bara behöver trampa lite mer på det, trycka ner det i leran och ta sönder. Kanske. När Luleå erbjuder sig att dricka te och prata livet tänker jag att sådär skulle jag kunna sitta hela natten. Allt blir så verkligt när hon går sin väg.
säg inget till de andra, men jag har länge önskat att jag var någon annan
När jag vaknar går solen ner. Eller, det ljus som finns försvinner. Sjunker undan horisonten och skymningen lägger sitt velande, svårmodiga täcke över de som är vakna. Eller de som nyss vaknat.
ja, nu jävlar blir det åka av
