men tänk om jag ångrar mig och ångrar mig igen
Det finns så mycket jag vill göra, så många saker jag vill hitta på och så mycket jag vill genomföra. Oftast blir ingenting av bara för att hjärnan imploderar av allt väljande, velande, utplockande. Jag kan inte bestämma mig. Att välja det ena betyder att jag missar det andra. Och vice versa. Jag menar, det handlar egentligen inte om att möjligheterna är för många. Snarare att jag inte har möjlighet till kloning och kroppssplittring.
Snart är det tid för ett sådant stort val igen. Vad jag ska göra de närmsta åren, vars jag ska bo. Och som vanligt pågår krigsföring mellan hjärta och hjärna. En klok del av mig säger att sök dit, åk tillbaks, börja om. Det är en högklassig utbildning, du kommer vara mer eftertraktad på arbetsmarknaden etc osv mm. Sen kommer känslorna och bara "men du, ska du inte ha lite roligt också?" eller "vad sägs om att stanna där du är och ha det lite gött?". Och sådär håller de på. Egentligen vet jag kanske vad som är bäst, men känslan av ambivalens och maktlöshet kommer alltid tillbaka. PANG BOM! Så ligger jag där på en trasmatta och grinar för att livet känns så svårt och komplicerat när det egentligen är skitlätt och asroligt.
Snälla döm mig inte nu. Jag vet ju egentligen att det bara är att ta sig i kragen och anpassa sig när jag väl har hamnat någonstans. Men jag är en sådan jävla mes. Är livrädd för att det inte ska kännas bra när jag väl valt.
När allt till slut är bestämt.
Jaja, läger väl upp en bild på en laid back katt som en mental bild för mitt aningens nervösa sinne att hålla fast vid.
mina drömmars stad
Det är läskigt att inte veta. Ni kanske tycker att det är det enda den här bloggen handlar om - min ovisshet och ambivalens - men det blir väl så. När något tar upp så stor del i ens liv. Jag läser om gammalt, sådant som varit och förflyttas tillbaka till en tid jag inte uppskattade så mycket som jag borde. Kanske lär av mina misstag. Men jag vill inte lära, jag vill bara tillbaka och börja om. Nu blir det inte så. Nu vet jag inte hur det blir, över huvud taget. Jag är oviss, igen.
För vad som är hemma och hemma är inte alltid enkelt att förklara. Att veta. Men just nu längtar jag hem, till den stad jag för första gången i mitt liv satte en rot. En riktig rot. Faktiskt, på allvar, rotade mig i. Där jag är stadig och stark; där jag har ett bo. Jag längtar efter mitt kök, att få sitta där på morgonen med te och tidning. Att få röka mig igenom sömnlösa nätter på min egen balkong. Att ha någon att dela dem med.
Vill inte stå här imorgon och vara arbetslös igen. Vill inte känna mig så vilsen. Vill veta hur jag ska kunna göra allting bra.
Det är tur att N finns. Hon håller om mig hårt på natten när jag inte längre vet ut och in på mig själv. Jag behöver inte ens be henne. Hon bara vet. Hon förstår.
Saknar att ha ett mål. En deadline. Att dricka vin av bättre anledningar än den avdomnande effektens.
Saknar er.
För vad som är hemma och hemma är inte alltid enkelt att förklara. Att veta. Men just nu längtar jag hem, till den stad jag för första gången i mitt liv satte en rot. En riktig rot. Faktiskt, på allvar, rotade mig i. Där jag är stadig och stark; där jag har ett bo. Jag längtar efter mitt kök, att få sitta där på morgonen med te och tidning. Att få röka mig igenom sömnlösa nätter på min egen balkong. Att ha någon att dela dem med.
Vill inte stå här imorgon och vara arbetslös igen. Vill inte känna mig så vilsen. Vill veta hur jag ska kunna göra allting bra.
Det är tur att N finns. Hon håller om mig hårt på natten när jag inte längre vet ut och in på mig själv. Jag behöver inte ens be henne. Hon bara vet. Hon förstår.
Saknar att ha ett mål. En deadline. Att dricka vin av bättre anledningar än den avdomnande effektens.
Saknar er.
gråskalor
Det är nästan lika grått ute som det är här inne hos mig. N sover middag och jag drömmer mig mest bort, till nya tapeter, prickiga bakformar och en ny dator. Sådant jag gör när det är grått ute. Gåra dagar är bästa drömmardagarna. Det är också de grå dagarna som det känns okej att äta godis fast en inte borde. Bara för att de är grå och mulna. Surmulna. Då behövs det godis. Och lite ljus.
there's one thing you should know, one thing you should know: nobody loves you like I do
Har gråtit hela kvällen. Saknar henne så mycket. Det värsta är att ingen förstår.
Hur ont det gör.
Hur ont det gör.
midsommar
Vi firade midsommar en gång också. Det var ju ett tag sedan nu, men jag kan väl inte rå för att mina bilder försvinner bort och sedan dyker upp helt plötsligt. I alla fall: Jag tror att Cami har tagit ca alla dessa bilder, så all cred är hennes ok? Pra.
