sagor & fabler

Rotar bland gamla minnen. Gräver i allt det där jag egentligen vet att jag inte borde gräva i. Gör det ändå, bara för att det ibland sticker till i hjärtat.
Av saknad. 

Är egentligen arg, kanske mest på mig själv. På hur mycket jag förstörde. Förintande. Men vad kunde ha gjorts som inte redan gjordes och hur hade det kunnat gå på något annat sätt? Det var kanske skrivet, redan. Att det var så här det skulle bli.

Vet att det är förbjuden, men undrar ändå hur det hade kunnat sett ut nu. Om det fortfarande kunde vara samma glädje och värme där, mitt i bland oss. Samma klingande skratt på någons balkong, till ljudet av tärningarna. 

Från och med då är jag rädd för att välja, rädd för att ta beslut. Om jag inte redan var det innan. Tanken på att någon dag behöva välja väg igen ger mig svindel. För vad ger jag upp då? Vad väljer jag bort för att välja till?
Är jag beredd att tappa något föralltid?

Det finns inget nu som ändrar det som blev. Och jag vet att inte ångra. Ångrar inget. Men när jag ser mig över axeln ser jag något jag aldrig kommer kunna förlåta mig själv för.