i natt skall du dansa vid Svartrama tjärn, i långdans, i språngdans på glödande järn

Har varit på ön mitt emot Saltkråkan igen, äntligen. Ätit så mycket sill och potatis min kropp klarat av, gått barfota på klipporna och haft det allmänt bra. Hade mina bästa dillebarn där och förutom att kedjeröka runt braselden, så hann vi både äta tårta och prata om livet. Det är något med att ha folk omkring sig som är en sån självklar del av ens liv, oberoende av hur ofta eller hur sällan en hinner träffas. Att veta att det mesta är precis som det varit, även tolv månader senare när vi ses nästa gång. Lite som familj. 

Kommentarer
Postat av: maja.

men så mysigt!

2014-07-08 @ 09:27:01
URL: http://maajis.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0