makes me feel alive, for a little while

Möter så fantastiska människor. Är som i ett rus av intryck efter igår, när vi var några som samlades i en tvåa i linnéstan, åt mat och pratade om livet i allmänhet. Fick höra fin musik. Skapade nya minnen, sådant jag vill ta fram när allting känns förgäves. När ingenting har någon mening.

Lyckas på något magiskt vänster alltid bli förkyld när tiden är som mest värdefull. Som när jag ligger efter i allt det som ska läsas och begripas. Ligger utfläkt på sängen och nynnar på Winnerbäck i ren feberyra, kan som inget annat. Slår ihjäl timmar mot en kall vägg och fyra varma tassar, när det egentligen finns så mycket viktigt att göra. Efter ett tag blir känslan av att vara en fullkomligt oduglig samhällsmedborgare för påtaglig och jag måste betala räkningar eller städa badrummet. Röka några cigaretter till på balkonggolvet. Eller vad som helst, men inte just det som står allra högst upp på alla priolistor någonsin. Att öppna böcker och inse hur lite jag förstår. Hur obefintliga alla sammanhang är för min tröga hjärna. Önskar mig kvickare synapser i julklapp, möjligtvis snabbare kopplingar. Tack.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0