ingen ska se mig gå ner mig, aldrig se mig så

Kommer hem igen. Hem till en katt, som pratar högt för sig själv (och för tv:n); till ett oordnat hem och en hög med ogjorda saker. Allt det som ska fixas snart, imorgon. En annan dag. Är uppskjutandets okrönte kung, helt på sanning. Aldrig är något så enkelt som när det går att skjuta upp till senare - gärna det där allra viktigaste som egentligen borde vara gjort igår. Telefonsamtal och annat avgörande som skaver. Mycket bättre att låta det vara en stund till. 
 
Har i alla fall varit i Stockholm och firat min bror som blivit gammal/äldre/klokare. Som vanligt när någon fyller år i min familj är det disco i en sjöbod, pinsamma erkännanden och nakenbastu. Rätt hedniskt egentligen, men också jävligt gött i rätt sociala sammanhang. Ibland mindre gött. Fick åtminstone andas skärgårdsluft en stund igen. Sitta på min favoritklippa och titta ut över barndomslandet. Över havet och ängarna. Behövde samla energi en sista gång innan alla kalenderns dagar är fyllda. Innan rutiner och disciplin äter upp en bit till och jag går på autopilot. Jag längtar dit, även om jag vet att det kommer ha halvt ihjäl mig; det är värt det. Det är så in i helvete värt det.
(Nu ska jag äntligen lyckas.)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0