sagor & fabler

Läser om identitet och försöker förstå. Mig själv, snarare än det som skrivs i boken. Känner mig fortfarande vilse, även om det poängteras hur viktigt det är med upplevelsen av att veta vem en är. Jag famlar ju fortfarande i mörker emellanåt. Draperar mig fortfarande i andras åsikter och tapetserar med någon annans upplevelser för att inbilla mig själv att jag är en helhet. Att jag är någon. Kan aldrig beskriva mig själv, trots att jag ska vara vuxen. Kan inte rama in det som hör till mig och det jag upplever till något enhetligt. Flyter liksom ut i kanterna, som akvarell och blandar om mig. Det enda som blir kvar är något vattnigt och odefinierbart. Samtidigt vill jag tro att det är så jag är. Att det är vad människor ser och att det är så jag kommer vara. Vag i kanterna och kanske svår att tyda, men ändå, i slutändan, något helt. En tavla som går att läsa, på håll.