we don't care, we're driving Cadillacs in our dreams
Ni vet när en i två timmar överväger om det är värt att gå ner till affären (och om det är moraliskt riktigt/socialt accepterat att köpa bullar efter kl. 19), för att sedan till slut klä på sig riktigta kläder och hinna till affären precis innan de stänger? När en handlar en liter lättmjölk, tre fikabröd och en burk dyr kattmat, lägger upp allt på rullbandet och kassören, efter att ha sneglat ett tag på ens varor, tittar upp med jordens största medlidande i blicken? Ni vet hur en känner sig då? Som en jävla pöl på golvet. En urvriden disktrasa.
Men ändå så ofattbart fabulous.
Kommentarer
Trackback
