och i Azalea kan man inte undgå att bli kär
Vill backa bandet nu. Bakåt, långt. Bakåt till den dagen jag slutade känna med hela mig själv. Till då jag slutade älska för att jag verkligen älskade, slutade känna för att någonting verkligen kändes. Räds mig själv, för att det inte längre finns något kvar av det jag aktade så högt. Det finns inget kvar av det jag en gång definierade mig utifrån.
Många säger att "nu börjar vi bli gamla". Att det är en förklaring på bristande självförankring. Men jag vill inte tro att det är så. Vill inte att mina antal år i livet ska ta bort det starka, brinnande, intensiva. Vill fortfarande känna.
Tar till så fula knep för att få tillbaka allt igen. Och det äcklar mig. Vill flyta i den där ovissheten igen, den sjudande euforin som var förut.
Många säger att "nu börjar vi bli gamla". Att det är en förklaring på bristande självförankring. Men jag vill inte tro att det är så. Vill inte att mina antal år i livet ska ta bort det starka, brinnande, intensiva. Vill fortfarande känna.
Tar till så fula knep för att få tillbaka allt igen. Och det äcklar mig. Vill flyta i den där ovissheten igen, den sjudande euforin som var förut.
Kommentarer
Trackback
