och om jag visar mer än vad jag tänkt och om jag visar mer än vad de trott, var hamnar jag då? vem ska förlåta mig?
Lever i ett epicentrum av skrikande trutar. Är de inte ovanför balkongen så är de i skorstenen, skrikandes och gapandes. Kom på mig själv med att skrika tillbaka nyss, som ett uppgivet, sista försök till att få dem att hålla käft. Det funkade inte. Nu väntar jag på att min dumma iphone ska uppdatera programvaran, men inget har hänt sen uppdateringen började och nu börjar jag bli orolig. Har inte råd att den ska gå sönder. Har framför allt inte råd att bli sen till jobbet imorgon på grund av att jag inte har någon väckarklocka.
Tänker mycket på mamma. Vet inte varför, det har bara blivit så. Sista tiden. Tänker på mycket som gör ont, saker jag gjort som sårat och skrämt. Saker hon gjort. Saker jag vill göra och som jag vill ge. Säga. Ja, främst det. Säga. Men är rädd för att allt ska bli verkligt då, alla mina värsta mardrömmar. Drömmer dem ofta nu, att hon försvinner. Att jag inte kan göra något. Vaknar hela tiden och när jag somnar om kommer de tillbaka igen.
Kan börjar gråta helt plötsligt, på Willys, eller bussen eller på jobbet, bara av tanken på att en dag är hon inte här. Vem älskar mig villkorlöst då? Vem ringer jag mitt i natten? Vem sjunger en vaggvisa fast jag är tjugoett år, bara för att jag är så rädd? Vem?
Det är kanske ett tecken på att något händer i mitt huvud, något som egetligen är bra. Min gamla psykoterapeut sa att jag borde klippa navelsträngen till min mamma. Jag blev arg och sa att det har jag ju redan gjort. "Jag flyttade ju hemifrån när jag var femton!". Börjar förstå vad hon menar nu. Förstår det när jag skriver det här. För en dag måste jag klara mig utan henne. En dag kanske jag måste börja ta hand om henne och inte tvärt om. Även om det, förhoppningsvis, är långt, så otroligt långt kvar dit, så kommer det hända. Och om jag ska överleva det måste jag förstå att jag och min fantastiska, underbara, makalösa mamma inte är samma person. Att vi inte sitter ihop.
Någon skulle börja slänga sig med termer om anknytningsstörningar. Säkert helt befogat. Och säkert helt obefogat. Det enda jag vet är att jag är världens rikaste person, som har henne. Mina fina mamma. Som jag älskar henne.
Det här var väl egentligen inte vad jag hade tänkt skriva om. Men tydligen behövde det komma ut. Kanske bra, det.
Tänker mycket på mamma. Vet inte varför, det har bara blivit så. Sista tiden. Tänker på mycket som gör ont, saker jag gjort som sårat och skrämt. Saker hon gjort. Saker jag vill göra och som jag vill ge. Säga. Ja, främst det. Säga. Men är rädd för att allt ska bli verkligt då, alla mina värsta mardrömmar. Drömmer dem ofta nu, att hon försvinner. Att jag inte kan göra något. Vaknar hela tiden och när jag somnar om kommer de tillbaka igen.
Kan börjar gråta helt plötsligt, på Willys, eller bussen eller på jobbet, bara av tanken på att en dag är hon inte här. Vem älskar mig villkorlöst då? Vem ringer jag mitt i natten? Vem sjunger en vaggvisa fast jag är tjugoett år, bara för att jag är så rädd? Vem?
Det är kanske ett tecken på att något händer i mitt huvud, något som egetligen är bra. Min gamla psykoterapeut sa att jag borde klippa navelsträngen till min mamma. Jag blev arg och sa att det har jag ju redan gjort. "Jag flyttade ju hemifrån när jag var femton!". Börjar förstå vad hon menar nu. Förstår det när jag skriver det här. För en dag måste jag klara mig utan henne. En dag kanske jag måste börja ta hand om henne och inte tvärt om. Även om det, förhoppningsvis, är långt, så otroligt långt kvar dit, så kommer det hända. Och om jag ska överleva det måste jag förstå att jag och min fantastiska, underbara, makalösa mamma inte är samma person. Att vi inte sitter ihop.
Någon skulle börja slänga sig med termer om anknytningsstörningar. Säkert helt befogat. Och säkert helt obefogat. Det enda jag vet är att jag är världens rikaste person, som har henne. Mina fina mamma. Som jag älskar henne.
Det här var väl egentligen inte vad jag hade tänkt skriva om. Men tydligen behövde det komma ut. Kanske bra, det.
Kommentarer
Trackback
