sagor & fabler

Får fint brev från fin vän som påminner mig om att hur många sorger vi än måste genomlida, så klarar vi oss alltid. Något börjar där något tar slut och så fortsätter vi framåt, oavsett hur tungt livet blivit. Oavsett vad vi lämnar bakom oss. Lite så jag tänker om den tentan som pockar på min uppmärksamhet atm. Att snart är den över och då kommer snart en ny så det är bara att skriva. Skriv, för i helvete.

 

Hittar bortglömda fotografier i en låda. Två rådjursögon bakom ett björklöv för så många år sedan. Fyra? Fem? Minns att hjärtat var en tickande bomb och att jag ändå inte kunde stanna kvar fjorton månader senare. Att jag sprang iväg då, precis som nu. Tänker att jag fortfarande lever, att det är en bedrift. Att även om jag springer så är jag inte död, än. Jag springer bara för att överleva. För att en dag kommer jag vara framme.