sagor & fabler

Skulle varit på en begravning nu, idag. Någon som var mer mormor för mig än min biologiska mormor någonsin kunde vara. Hon har varit sjuk och jag fick aldrig säga hejdå, aldrig berätta hur glad jag var att hon fanns. Istället för att vara där och ta farväl sitter jag med en tenta som bokstavligt talat aldrig blir klar. Som om hur många ord jag än skriver kommer den aldrig vara färdig. Ingen punkt blir någonsin den sista för jag kan inte avsluta, jag kan inte säga hejdå och jag kan aldrig, någonsin, blir nöjd. 

Jag fick aldrig säga hejdå. Det blev aldrig avslutat, aldrig klart och nu är allting för sent. Igen. Spänner upp taggtråd runt mig själv och skriker åt de jag egentligen vill ha nära. För att det är lättast så. För att det aldrig tar slut.