the great escape

Jag kan inte ha nagellack för vet ni, jag skaver. Jag skaver mot folks trumhinnor, mot lådor, armar, händer, stängda dörrar och implicita felsägningar. Det försvinner alltid i kanten först. Försiktigt. Jag tänker, kanske kan jag bara åka åt ett annat håll och bli en annan. Men när jag kommer hem är det samma hallgolv jag svimmar på. Samma nagellack jag skaver bort mot din hud.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0