och jag behövde något att längta till för jag försvinner ibland och alla frågar vad jag tänker på, men jag kan inte berätta för man får inte tänka så
Tappar skrivlust, sexlust, matlust. Puffar bara kärringaktigt på min supermegahypermoderna "klickcigg" och tittar på medan katten ena stunder flyger runt med en toffs mellan tassarna, in under mattan, upp på soffan, ner från soffan, in i bokhyllan, fort som fan ut ur bokhyllan (för där är det lite läskigt) och sedan lägger sig tillrätta i sin tron á la Drottning Kristina. Har aldrig påstått att den där katten saknar klass, men ibland går det fan över styr. Hela morgonen var det mentalt världskrig oss emellan, när jag plikttroget försökte utföra mina studier (läs: pratade med Millan på skype och läste tidningen). Hade efter tjugo minuters mental fight en tass med tillhörande klo farligt nära ögat och kände att okej, det kanske är dags för lite s.k. kvalitétstid. Orkade kasta hennes toffs fram och tillbaka i vår enorma etta ca fem gånger, sen började till och med hon tycka att det kändes lite pinsamt. Så det var bara att försöka leta fram någon mer high tech leksak än en toffs. Lättare sagt en gjort.
Föreställ er nu att ni har en förjävla nöjd katt sittandes på soffbordet. Hon tvättar sig lite, gäspar och tittar ner på den konstiga, ålande saken som är halvvägs in under soffan, bland damm och chipsrester, i jakt på en jävla leksaksråtta. Alltså... Jag tänker mig att det är sånt här en bara gör när en har katt. Och barn. I princip. Krälar under soffan med röven i vädret och damm i munnen. Och när råttan väl är framgrävd, nej då är den inte intressant. Då säger tydligen kattens mat-och-sovklocka att det är dags för 11:37-vilan. På mina gamla tentor.
För det mesta är jag rätt så glad att hon inte kan prata. Eller ja, det gör hon ju ändå, hela tiden. Gärna så att hela huset hör. Eller så ynkligt så att alla tror att jag tar livet av henne. Men jag menar, fin är hon ju. Kanelbullekatten.
På tal om asfalt, ni läste väl GP idag? Tänkte väl det. Om inte kan ni kolla här. Vill bara påpeka att det som hävdats att jag har sagt, var det egentligen Lena och Rosanna som sa. Lovar. Jag sa bara att jag handlar på Bokus för att få Medmerapoäng på Coop! (PRODUKPLACERING!)
Föreställ er nu att ni har en förjävla nöjd katt sittandes på soffbordet. Hon tvättar sig lite, gäspar och tittar ner på den konstiga, ålande saken som är halvvägs in under soffan, bland damm och chipsrester, i jakt på en jävla leksaksråtta. Alltså... Jag tänker mig att det är sånt här en bara gör när en har katt. Och barn. I princip. Krälar under soffan med röven i vädret och damm i munnen. Och när råttan väl är framgrävd, nej då är den inte intressant. Då säger tydligen kattens mat-och-sovklocka att det är dags för 11:37-vilan. På mina gamla tentor.
För det mesta är jag rätt så glad att hon inte kan prata. Eller ja, det gör hon ju ändå, hela tiden. Gärna så att hela huset hör. Eller så ynkligt så att alla tror att jag tar livet av henne. Men jag menar, fin är hon ju. Kanelbullekatten.
På tal om asfalt, ni läste väl GP idag? Tänkte väl det. Om inte kan ni kolla här. Vill bara påpeka att det som hävdats att jag har sagt, var det egentligen Lena och Rosanna som sa. Lovar. Jag sa bara att jag handlar på Bokus för att få Medmerapoäng på Coop! (PRODUKPLACERING!)
Och ja, jag vet att ni hellre vill läsa sånt här än allt det andra bajsnödiga, svåra tramset. Men jag kunde väl få hålla på ett tag i alla fall? Ok? Ok.
Kommentarer
Trackback
