sagor & fabler

Jag lindar tiden runt min arm. Vill låta bli att veta av, veta an, veta hur, så låser in mig i ett mönster av noga uträknade tidsramar. Exakta kockslag. Att fylla dagarna med böcker om Eriksons identitetsteori. Om intersubjektivitet. Om familj. Att schemalägga minuter, sekunder, för att inte ha tid. För att inte kunna vara i vägen och för att inte ha möjlighet. Sviker de jag älskar. För att jag älskar dem. Skyddar dem, håller min arm utsträckt och skapar trygga avstånd för att inte kunna skapa mer oro. Mer sår.

Drömmer mardrömmar igen, vaknar och undrar var jag är. Letar febrilt efter någon annans hand. Som om det skulle finnas någon där. En vägledning. En trygghet. Måste simma i mörker.

Smyger in i ett hus, mitt i natten, hos en familj jag kallar min egen. Kallar en av de mina. Lyssnar till allt det som är bekant, somnar in i en minnesdimma.