jag väntar ut dig i tystnaden, för att det är lättast så
Vrider tillbaka tjugofyra timmar och vet inte var det första snedsteget hamnade, i vilken fallgrop jag lyckades placera mig själv och mitt så väl ingömda, trygga, skyddade. Nu ligger det framdukat och jag har gjort mig själv till måltavla för förnedring.
Är så van att hålla tillbaks. Är så van att hålla käften. Att bygga taggtråd och minvallar, men när allt kommer i tsunamivågor över en trasig kropp orkar en inte spjärna emot. En gråter mot betongväggen och sväljer tablett efter tablett, inväntar den eviga sömnen. Friden.
Det krälar spindlar på min rygg, jag ser dem inte men de är där och jag måste slänga mig ur sängen för att skaka av dem. De viskar i mitt örat hur patetisk jag är, igen. Hur allt det gamla kommer tillbaka. Hur Jag aldrig kommer bli fri från det här.
Minns när en hand drog sina fingertoppar längs min rygg. Det var inga spindlar där då och ingen viskade mina missyckanden mot min trumhinna.
Är så van att hålla tillbaks. Är så van att hålla käften. Att bygga taggtråd och minvallar, men när allt kommer i tsunamivågor över en trasig kropp orkar en inte spjärna emot. En gråter mot betongväggen och sväljer tablett efter tablett, inväntar den eviga sömnen. Friden.
Det krälar spindlar på min rygg, jag ser dem inte men de är där och jag måste slänga mig ur sängen för att skaka av dem. De viskar i mitt örat hur patetisk jag är, igen. Hur allt det gamla kommer tillbaka. Hur Jag aldrig kommer bli fri från det här.
Minns när en hand drog sina fingertoppar längs min rygg. Det var inga spindlar där då och ingen viskade mina missyckanden mot min trumhinna.
Kommentarer
Trackback
