idioter, varför finns det inga kvoter för idioter?
Det går inte ihop längre. Allt som komma skall. Allting faller isär, rinner ur händerna på mig. Pengar, tid och den där knuten i magen jag inte vet hur jag ska bli av med. Om det ens är något jag kan bli av med. Jag halkar, snubblar och trots att händer försöker hålla mig uppe kan jag inte. Som om själva tråden försvunnit ur mitt livsspår, det trygga och stabila, för att istället kasta mig i golvet och där, på golvet, blir jag tusen små bitar. Ett pussel, en förstörd och osammanhängande varelse utan varken rutin eller ork. För vem orkar limma bitarna på den glasskål som splittrast? Vem orkar lägga ett femiljonerspussel?
Kommentarer
Trackback
