sagor & fabler

Slutar på Henriksberg och försöker tänka som en vettig människa. Försöker reda ut. Får goda råd och varma kramar, tänker att egentligen behöver jag inget mer än det som redan finns här. Allt det jag redan har i min hand. Ändå drar långa, bruna lockar i mitt huvud och gör mig svag, mesig. Dum och fjorton år igen. Vill inte vara så. Tror inte att det är så, egentligen. Vill ha under huden men får inte rum att förstå någonting över huvud taget. R lånar mig en cigarett och jag skrapar foten i gruset, hoppas att de här människorna aldrig försvinner ur mitt liv.