and you say your fine but you're still young and out of line

Spårvagnar med värme på. Vin, men jag ska upp alldeles för tidigt. Städar lägenheten mitt i natten och väntar besök. Gungas av en torsdagsnatt, förbi cyrruhuset igen. Har så fina, fina människor omkring mig. Är så tacksam. Blir blödig och vet inte hur mycket jag ska släppa in. 

I mitt huvud har jag så många kalendrar. Alla ser likadana ut, uppradade, daterade. Tidsanmärkningar på sidorna. Det är alltid så fullt där. Ibland önskar jag att det var mer tomt.

Det är ovant att vara tillfreds. Även om det är på ett konstig, okroppsligt sätt. Är mest tillfreds med allt runt omkring, trots att det ibland blir fel i mitt huvud. Som om det någonstans börjar landa. Som om jag börjar landa. Någonstans.

Om att öppna upp sig, fast en är rädd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0