alla stigar jag prövat
Hamnar i en rödblommig soffa. Har ett huvud i mitt knä, tvinnar lockar runt mina fingrar. Emil sjunger och jag måste svälja för att inte låta allting ta över hela mig, mitt huvud och min kropp. Lyssnar på en sammetsröst, ett porlande fnitter och ser när hennes fingrar varsamt drar över gitarrsträngar. Mitt i det där är jag lugn. Inte av rödvin, men av annat. Av att ha människor inpå skinnet, låta dem vandra däröver och hitta vem jag är. Av att det finns människor som vill hitta sånt.
Skriver fula meningar på hemtentan, fast jag egentligen vill göra bra. Vill göra rätt och tillräckligt, men det finns så mycket annat som kräver koncentration att det inte alltid finns tillräckligt. Katten vrider sig i mitt knä, jamar och vill vara mitt upp i allt. Jag gråter för jag vet inte vad jag ska göra av allt och hon stryker sig längs mitt ben. Som för att påminna om allt annat. Att kattmaten är slut, till exempel. Försöker komma ihåg alla viktiga vuxensaker som måste kommas ihåg, allt som måste fixas och samtal som ska ringas och vridriga, vidriga telefonskräcken. Längtat till onsdag, bara. Upp på Ramberget och termos med te. Tänker att allt löser sig då.
Kommentarer
Postat av: beabea
Okej, tack!
Trackback
