vart har du tagit vägen
Efter övergångsstället tar jag alltid upp nyckeln. Inte för att kunna använda den som självförsvar, nej, jag måste bara vara så säker. Även om det är hundra meter kvar. Det sitter en hare vid staketet och vi står där länge, stirrar och andas. Öronen går likt mina andetag snabbt åt olika riktningar, men den sitter ändå kvar. Som om jag var vilken annan hare som helst. Och visst. Harig.
Samma gatstenar under mina fötter innan jag kan öppna och gå in. Katten sitter i dörrposten och jag rabblar maniskt mitt mantra medan hon får sin obligatoriska kelstund på hallmattan: Listor, tabletter. Listor, tabletter. Listor, tabletter. Hon tröttnar snart och lägger sig i köket, jag försöker göra en sak i taget. Ta av jackan innan jag borstar tänderna. Listor, tabletter. Skriver en lista och tar mina tabletter.
Det finns människor som vill ha kakan och äta den. Och det finns luggar, sms som aldrig kommer och tomatplantor. Jag har för mycket utväxt men aldrig ids jag be någon om hjälp. Kanske minns jag inte hur en gör.
Undrar när Samtalet ska komma och längtar efter dalaskog. Ändå hinner jag inte med. Glömmer dagar. Minns inte tider. Skriver fler listor och en om de listor som borde skrivas. Hoppas ändå på en nacke jag inte kan låta bli att kyssa och ett sommarregn. Lägger mig under dubbla täcken och katten intar sin kanelbulleform medan jag vaggas till sömns, in i en pillerdimma.
Samma gatstenar under mina fötter innan jag kan öppna och gå in. Katten sitter i dörrposten och jag rabblar maniskt mitt mantra medan hon får sin obligatoriska kelstund på hallmattan: Listor, tabletter. Listor, tabletter. Listor, tabletter. Hon tröttnar snart och lägger sig i köket, jag försöker göra en sak i taget. Ta av jackan innan jag borstar tänderna. Listor, tabletter. Skriver en lista och tar mina tabletter.
Det finns människor som vill ha kakan och äta den. Och det finns luggar, sms som aldrig kommer och tomatplantor. Jag har för mycket utväxt men aldrig ids jag be någon om hjälp. Kanske minns jag inte hur en gör.
Undrar när Samtalet ska komma och längtar efter dalaskog. Ändå hinner jag inte med. Glömmer dagar. Minns inte tider. Skriver fler listor och en om de listor som borde skrivas. Hoppas ändå på en nacke jag inte kan låta bli att kyssa och ett sommarregn. Lägger mig under dubbla täcken och katten intar sin kanelbulleform medan jag vaggas till sömns, in i en pillerdimma.
Kommentarer
Trackback
