ska jag falla, då ska det finnas tid att falla fritt

(Och vad ska jag skriva för att du ska bli berörd?)

Ordningen är ingenting. Här är jag inte manisk. Ni får leva met det. Lev med det.
Jag går i kohagar, kör bil, kramas med extrafamiljen, lagar mat och lyssnar på träden.
De säger en del.
Lyssnar på andra.
I telefonlurar hör jag varma röster, längtar både bort och hem och tillbaka hit. Och bort igen. Alltid samma sak, varje år. Sitt inte still. Känn inte efter.

Och ordningen, nej. Jag har ingen ordning. Ni får bilderna imorgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0