man måste genom skam, man måste genom drömmar, man måste dö några gånger innan man kan leva
Blåmärkesben och vindränkta ögon. Jag svamlar, mumlar, har inte ordning på vad som är ut eller in. Men jag håller andan några steg för att känna luften under fötterna, för att försäkra mig om att det som sker är verkligt. Aldrig är jag säker, aldrig vet jag ut eller in. Men jag går med mina blåmärkesben och vindränkta ögon och försöker hålla huvuvdet över ytan.
Kommentarer
Trackback
