sagor & fabler

måste möta
måste bedriva tiden 
med

ändå kan jag inte sluta tänka på att när allt det här
allt det här vackra
är slut så kanske det inte finns något mer
för jag är svag och jag
viker mig för det du säger när jag vet att
jag borde
hålla käften
borde sluta svara sluta prata sluta tänka, skriva, ringa
men hur ska jag kunna
veta

när det inte finns riktiga svar och när allt som

når min trumhinna är det ni egentligen inte menar
det ni hoppas att jag ska tro på
och jag tvekar

tänker mig två år bakåt i tiden och

kan inte sluta gråta för jag vet ju inte

hur det ska

kännas
hur nära får jag gå och hur långt bort vill jag vara
inuti stormar ett hav och ibland

måste jag gå ut

för det snurrar så mycket i huvudet att jag inte längre vet om jag orkar

stå