sagor & fabler

Jag låter fingrarna svepa genom åkergräs, tar långa kliv och en del tillbaka. Röker och tappar aska på pappret framför mig, en fantasibild men ändå så verklig. Kolpenna. Dalaskogen och det tysta vattnet som bidar sin tid, medan jag undrar när det ska hända igen. Det som gör ont och som egentligen skulle tagit slut nu. För nu är jag gammal och i skogen finns inga rövare. Ändå håller jag mig alltid på stigen. Det finns för många felsteg och ibland är du ett minfällt. Så jag försöker, försöker hålla tyst och inte tänka. Är så rädd för felstegen. Du kanske inte är kvar då. Om fem dagar.

I Yttertänger gråter jag ner i någon annans köksduk. Får en bok i handen. Kärleken har inte lämnat dig. Dricker mitt vatten och sätter mig på en sten. Jag är bra på att sitta på stenar. 

Allt går långsamt, men ändå för snabbt. Aldrig i takt. Någon sa att jag alltid är någon annan stans, när jag egentligen borde vara här. Nu. Försöker. 

I hemlighet.