med hjärtan som elefanter
När jag gick ifrån Linnésalen var min plan att promenera en bit av hemvägen. Bara för att det var så soligt (läs: illusionen att det var varmt). Det var kallt, men fint. Jag hade tänkt mig att hamna någonstans runt Brunnsparken, eftersom vagnarna ut till mig går därifrån alla tre. Istället hamnade jag i Lorensberg, på Berzeliigatan. Ungefär vid Liseberg och alltså helt fel. Varför jag berättar det här för er? Jo, för att ni ska få en uppfattning om riktigt hur dåligt mitt lokalsinne är. Turligt nog är Göteborg en väldigt liten och hoptryckt stad, så promenaderna blir aldrig särskilt långa. Inte ens när en går fel.
Nu behöver jag 1. en spark i baken och 2. lite Ipren. Tio kapitel ska vara avklarade ikväll och jag vill ju egentligen bara ut i solen. Fast då finns väl risken att jag tappar bort mig igen.
Kommentarer
Postat av: maja.
hahahaha cajsa då.
Trackback
