tivoli

Har tagit viktiga och jobbiga beslut. Måste lita på andra människors goda vilja framöver och på att allting i slutändan löser sig. Kroppen vill inte. Jag säger att vi måste, ändå. Hoppas så fruktansvärt mycket. Att det ska bli bra nu. Att hon hittar hem och att jag slipper mitt dåliga samvete. Klumpen i magen över allting som borde gjorts annorlunda. Hoppas att det blir bra, nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0