och du tystnar om natten, du är mörkrädd, kan inte låta bli att le åt alla saker jag aldrig ser
Det snurrar så mycket bakom ögonen. Mellan öronen. Under hjässan. Ibland tror jag att det är fullmånen. Vi har aldrig riktigt kommit överrens.
Ändå är det som att ingenting riktigt kommer fram. Allt blir ändå bara halvklart. Som om tankarna bröts av mitt i sin nervbana och aldrig fick bli klara. Jag vill kunna tänka klart. Bli färdig.
Det var mycket som var bra idag. Ibland har en sådana där bra dagar, ni vet. När saker och ting överlappar. Klickar och pusslas ihop. Jag ringde samtal (två) och Tora var här på det vanliga eftermiddagsfikat. Vi har sånt ibland. Eftermiddagsfika med reflektion. En chans att spy galla och dra i trådar som inte blivit tillräckligt dragna i. Det är mycket. Nya saker och ovana. Och människor. Dem måste vi prata om ofta. Människorna.
Katten har sovit i min famn hela kvällen. Egentligen borde jag ha skrivit och läst. Massor, en hel hög. Blir nervös på att inte ha struktur. Ibland känner jag mig borttappad. Vill bara ha kontroll. Jag tror ni vet.
Kommentarer
Trackback
