det verkar så enkelt vännen, ändå är det så obeskrivligt svårt
"Mobiltelefonen är en lysande gul ruta i allt det mörka. Han trycker fram Bettys nummer. Det är alltid när han känner sig som mest ensam och eländig han funderar på att ringa. Det är inte just henne han saknar då. Utan något annat. Tryggheten att vara omtyckt. Han låter två signaler gå fram. Ångrar sig. Går och sätter sig i en sandlåda. Skadan är redan skedd. Hon kommer se att han ringt henne mitt i natten på helgen. Det tyder på allt annat än en balanserad människas beteende. Han vill så gärna framstå som en balanserad människa. Så oerhört. En balanserad människa famlande efter en annan balanserad människas armar. Han håller mobilen framför sig och väntar på att det ska börja lysa och ringa. Det gör den inte. Han lägger sig ner i sanden och blundar."
Kommentarer
Trackback
