jag vill aldrig vara något tungt för dig, som hindrar dig från att resa dig upp
Det blir som mest den här typen av bilder, när en lämnar kameran hemma för att slippa tänka.
Går morgonpromenader igen. Har vinden i ryggen när kvällsdagg blir till morgondagg och fåglar vaknar vid vattnet. I sängen sover en älskad och en snarkande hund. Det är tyst. Jag kan andas och det är lugnt. Kan rensa huvudet igen. Bär inte ständigt på den sega kolan av analyser och tankenystan, som bildas mellan mina öron och som sällan lyckats tvättas bort. Som om det här är precis vad mitt huvud behöver. Och det kommer jag på, varje gång.
Går morgonpromenader igen. Har vinden i ryggen när kvällsdagg blir till morgondagg och fåglar vaknar vid vattnet. I sängen sover en älskad och en snarkande hund. Det är tyst. Jag kan andas och det är lugnt. Kan rensa huvudet igen. Bär inte ständigt på den sega kolan av analyser och tankenystan, som bildas mellan mina öron och som sällan lyckats tvättas bort. Som om det här är precis vad mitt huvud behöver. Och det kommer jag på, varje gång.
Jag satt en morgon ute på en stol. Försökte hålla hennes röst kvar i minnet när vi lade på. Hennes gråtande, förstörda. Hennes spruckna.
Kommentarer
Postat av: daniela forsberg
åh herrejisses vilken underbart fin blogg. blev helt enkelt tvungen att länka dig på min blogg. haha.
ha en fin kväll. kram.
Postat av: emil
jo, jag håller med ovanstående om att det är en fin blogg. du skriver fint. men framför allt är det fint att läsa att du verkar må lite bättre. allt kommer bli bra, med tiden, jag lovar dig.
ta hand om dig, klappa kossor, rasta hundar.
Postat av: C
Emil: Tack, snälla fina. Det lovar jag att jag ska göra.
Trackback
