sagor & fabler

Promenerade genom Norra begravningsplatsen idag, vilket är en av Stockholms största kyrkogårdar och kyrkogårdar är också en sån där sak jag tycker om. Eller i alla fall att gå igenom. På dagtid. Det är fint och lugnt och oftast är jag ensam, så när som på några pensionärspar som brukar storsa längs gravstenar och mausoleum. Och där kan jag alltid tänka. Där finns alltid fritt spelrum och så är det vackert. Dessutom är jag en namnnörd och på en kyrkogård finns det väldigt mycket namn. En gång gjorde jag en lista på alla fina namn jag hittade där. Det var jättefina namn, men nu är listan borta. Så nu måste jag skriva en ny lista.

Gick förbi familjegraven vi har där och konverserade en stund med farfar and the gang. Plockade bort löv och tände ett ljus. En dag ska jag ta med mig massor av ljus och tända på de gravar som ser mest ensamma ut. Eller får man göra så? Någon kanske blir arg. Fast, om det är en ensam grav så är det nog ingen som kommer märka det. Bara den som ligger i graven. Och den blir nog glad.