23:41

Har krupit ner i favoritfåtöljen hos favoritfamiljen och försöker tänka bort allt om matångest, framtidsångest och med meraångest. Vi tittar på Tigers film och jag minns högstadiekvällar hemma hos en och annan vän, ihopträngd på en madrass med te och macka i famnen tittandes på nyss nämnda film. Många gånger.

Det är en fin film. Men varför, som Maja nyss sa, tänker han inte på att alla de andra i Sjumilaskogen är ensamma? Eller det kanske var Lotta som sa det. I alla fall, varför förstår inte Tiger att alla är ensamma? Att alla liksom är av eget skrot och korn. Men att man kan vara flera tillsammans som är ensamma. Flera ensamma tillsammans. Tillsammans är man mindre ensam, väl.

"Hallå, alla tigrar! Kom fram, kom fram, var ni än är! Hallå, tigerfamiljen!"

Tänker på dillebarnen. Dillefamiljen. Ensamma tillsammans. Mindre ensamma tillsammans. Många på samma plats. Det var ett bra sätt att leva på. Om en och en halv månad får jag antagningsbeskedet och reda på om jag får börja leva så igen. Flytta och röra på mig och hitta människor att leva tillsammans med. Ensamma människor att vara ensam tillsammans med.

Imorgon blir en fin dag. Pusshej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0