22:43
Min vän Millan ringde nyss. Hon är en mycket klok människa. En envis, stark och fin mäniska. Vi pratade om sådana saker man behöver prata om ibland. Om väder och vind; krämpor, idioter och dålig sjukvård. Hon påminner mig alltid om att ingenting kommer av sig självt. Ingenting kan vi ta förgivet. Vi måste få saker att hända, annars händer inget. Annars blir man en amöba.
På mitt skrivbord finns det väldigt många pennor. Och block, väldigt många block. Kalendrar Post it-lappar. Frimärken. I min garderob står en skrivmaskin också. Under bordet finns lådor med papper. Allt finns. Men jag är feg. Jag är rädd för att förstöra vita, orörda ytor. Rädd för att det inte ska bli fint. Att det inte ska låta bra, klinga fint i folks öron. Därför ligger allt det där kvar. Stilla. Och hur mycket det än kliar i mina fingrar så kommer jag mig inte för att förvandla dem.
Imorgon ska ni få en överraskning.
På mitt skrivbord finns det väldigt många pennor. Och block, väldigt många block. Kalendrar Post it-lappar. Frimärken. I min garderob står en skrivmaskin också. Under bordet finns lådor med papper. Allt finns. Men jag är feg. Jag är rädd för att förstöra vita, orörda ytor. Rädd för att det inte ska bli fint. Att det inte ska låta bra, klinga fint i folks öron. Därför ligger allt det där kvar. Stilla. Och hur mycket det än kliar i mina fingrar så kommer jag mig inte för att förvandla dem.
Imorgon ska ni få en överraskning.
Kommentarer
Trackback
