sagor & fabler

Känner mig som en bättre människa efter ett lass tryffel samt en plåt apelsinkola. Tora har dock slagit rekordet. Men jag menar, någon måste ju vara snäppet sämre också. Nu är jag inte alls sugen på julafton, eftersom jag redan tryckt i mig x antal vegoköttbullar samt diverse provsmak av annat ätbart som tillverkats under dagens lopp. Fin kvällsångest på det.

Mat är så paradoxalt. För visst är det gott. Jo, och visst samlar det människor. Visst är det alltid förknippat med umgänge och gemenskap. Mat. Ändå kan det förstöra så mycket. Och kan man inte hantera mat, då får man liksom inte vara med i gemenskapen. Kan man inte äta som de flesta andra kan (eller kanske inte kan), så står man utanför vissa sociala sammanhang. Man måste välja bort bitar av tillvaron, för att parera det som involverar mat. Och då blir inte mat något naturligt, självklart eller trivialt. Istället ska hela ens liv kretsa kring det. Som katten kring het gröt smyger man, som för att inte behöva ta i det och ändå är det så jävla närvarande. För det är inte heller något du kan undvika. Mat är en del av allting. Något man aldrig kommer undan.

Nu har jag kola på tangenterna. Borde kanske lära mig att inte sulla ner allt. Jag har en tendens att göra det, nämligen. Inte konstigt sen att objektivet till kameran låter lite illa. Eh. En dag ska jag bli försiktig och börja vårda mina materiella ting. Lovar.