sagor & fabler

Igår blev jag tagen för att vara kille. Det slog mig först efteråt att det faktiskt hände, men det gör inte händelsen mindre konstig. För visst har jag kort hår (typ 22 mm). Och visst, jag hade inte klänning på mig. Jag hade chinos och en stor jävla jacka. Men på något sätt känns det som att de övriga attributen jag bar, som inom normen anses kvinnliga, borde ha övervägt det korta håret (här ska nämnas att jag faktiskt hade mössa på mig): Jag var sminkad, mitt kroppsspråk var tydligt feminint, med benen korsade och allt, och jag har definivt en kropp som utstrålar kvinnlighet, eftersom min midja är markerad och mina höfter är stora. Och mitt ansikte är väl ändå rätt feminint? Hade jag sett mig själv utifrån, hade jag verkligen inte tagit mig själv för att vara kille. Hela situationen tänker jag inte dra här, men den var väldigt konstig. Jag har aldrig passerat som kille förut och det är inte min önskan heller, eftersom jag identifierar mig som tjej och vill vara tjej. Det hela gjorde att jag efteråt, när jag skulle på den tidigare nämnda återträffen, var uppriktigt orolig över att mina forna klasskamrater inte skulle känna igen mig, utan istället undra "vafan det där är för snubbe". En mycket olustig känsla. Och helt plötsligt gick det verkligen upp för mig vilken hemsk, utsatt och jobbig situation transsexuella befinner sig i. Fast då är allt åt andra hållet.

Nu låter det dels som att den här situationen skulle varit en fruktansvärd upplevelse och dels som att jag målar ut transsexuella som offer. Sådana äro icke fallen. Händelsen var däremot väldigt ovan och det är helst inte en situation jag vill hamna i. Och att transsexuella får stå ut med mycket skit och inte har det lika enkelt som andra i en heteronorm värld, förstår förhoppningsvis alla här. Hela scenariot fick mig bara att förstå vilka olustiga situationer som kan uppstå och jag önskar så jävla hårt att världen kunde sluta se allting i det ena eller det andra hela tiden. Att vi kunde sluta lägga oss i och sluta ha invändningar på hur andra lever sina liv. För vad man passerar som, påverkar hur folk förhåller sig till en. Och vad man passerar som är för många en stor och viktig bit av ens identitet. Acceptans och respekt är det finaste vi har, vänner. Sprid lite mer sånt.

Undrar du något? Fattar du inte alls vad jag pratar om? Kolla in http://www.transformering.se/.