sagor & fabler

Förstår inte hur det kan hända så mycket viktiga saker på ett och samma dygn. För att exemplifiera: Gårdagen innehöll, förutom påskrivande av diverse papper för lägenheten, ett stycke brorsbarnsfödelse, ett stycke efterlängtat hejdå till don't ask, don't tell samt feber för första gången på ett år. Därför är det just nu inte direkt trångbott här. Ni får helt enkelt se fram emot en mer regelbunden och tät leverans av ord och annat pladder om några dagar. Huvudvärk, snor och frossa bidrar inte till någon vidare skrivlust vill jag lova. Och så finns det som sagt en del annat som pockar på min uppmärksamhet (obs: när jag är frisk). Sen att det tydligen är julafton på fredag känns allt mindre som något viktigt. Det går upp för mig att ju äldre jag blir, desto mer brister den fina barndomsillusionen i sömmarna. För ja, jag har hållit fast vid den rätt så länge och ja, den var fin och lycklig. Det här med att se saker ur andra perspektiv är kanske inte alltid att föredra. Ibland är glasbubblan alldeles lagom.