sagor & fabler

Varför ska folk trängas så jävligt? Jag må vara tant, men jag ids inte att folk tar för sig sådär. Trängs, alltså. Jag menar, vi har väl en jantelag av en anledning? Och har man stått och väntat länge, så borde det rimligen stå skrivet i varenda liten sten att man blir påsläppt först. Svensk lag, så att säga. Och att sätta sig på sätet längst ut när bussen är fylld till bristningsgränsen? Vad är grejen? Egocentriska, dumma människor, som brer ut sig och tittar djupt ner i tidningen för att visa att "jag tänker i alla fall inte flytta på mig för din skull". Tacka vet jag solidariska, vänliga själar: Sådana som tränger ihop sig, reser sig för äldre och ler vänligt medan de utbrister "nej det är ingen fara!", fast de egentligen har haft en skitdag och bra gärna skulle vilja sitta ner hela bussresan hem. Det är de människorna som borde få medalj av knugen. I alla fall i "snökaos" i Stockholm en svinkall decembereftermiddag.