22:06

Skriver igen. Som om någon lossade på en spärr och släppte lös en skenande hjord. Det tar aldrig slut. Ord som rinner ur fingrarna, händelser som formar sig och formar sig igen. Är så rädd för att det ska ta slut. Vill fortsätta för alltid. Vill skriva färdigt det jag påbörjat. Det som ligger och gror i mitt dokumentskåp. Det om smärta. Om läppar och hud och slag. Vill fortsätta. Är så rädd att det ska dö ut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0