sagor & fabler

Okej, hej. Igen. Nu är jag ikapp och ska böja leverera igen. Lovar. Eftersom saker och ting ibland inte går som jag vill och eftersom jag, som bekant, är vad min kära mor kallar "otroligt labil", så får det här med att skriva för att andra ska läsa väldigt låg prioritet emellanåt. Men bara emellanåt. Det ska inte upprepas. Inte så ofta, i alla fall. Kanske några gånger i månaden bara. Men, mina vänner, misströsta ej! Väl tillbaka bjuder jag på pepparkakor. I och för sig bara i form av en bild, men ändå: Pepparkakor! Nybakade, dessutom. Några är till och med formade som elefanter. Bara Tora som inte får några, för hon 1. tycker inte om dem och 2. tål dem inte. Och Cami tål dem inte heller. Men ni andra, varsågoda. Känn generositeten. Julvänligheten. Den är det inte varje dag ni får uppleva här.

Om vi ska vara lite seriösa för en gångs skull (Och varför detta "vi" hela tiden? Jag måste ju verka en aning personlighetsklyvd. Vilket kanske är sanning med modifikation. En parentes, bara. Never mind.) så kan jag förkunna att det där antagningsbeskedet lyser med sin frånvaro. Om man kan uttrycka det så, vilket man säkert inte kan, men då gör MAN det ändå. Man och man. Då gör kvinna det ändå. I alla fall, och i och med att antagningsbeskedet då fortfarande är obarmhärtigt och gör mig sjukligt nervös, så kommer det fortsätta vara det ständiga ämnet här i åtminstone tre dagar till. Ni som alltså känner för att läsa om något annat, kan bara vänta med att läsa några dagar. Dock att jag inte kan utlova något positivt, om antagningsbeskedet ter sig negativt. Då finns istället viss risk för emoblogg. Viss risk. Men den dagen, den sorgen och vi ska väl inte ta ut sorgerna i förskott - då har vi inget kvar till sen. Istället tänkte jag nu slå in Julias julklapp och baka en limpa. Två, förresten. Två limpor. Pusshej.