det är så lugnt i dig när allting stormar utanför
Dagens gröt. Rågflingor, linfrö, solrosfrö, kokos. Idag blev det jordgubbssylt oppanpå. Det är min favorit. Alla tycker att jag är konstig som tycker om jordgubbar mer än hallon, men när jag var liten hade vi alltid hallonsylt och hallonsaft hemma (och en hallonbuske på landet) så allt med jordgubbar i blev som lite, lite bättre. Och nu när jag får handla sylt och saft själv vill jag alltid ha jordgubb. När det blir varmt ska jag köpa jordgubbsplantor till balkongen. Synd att det inte går att plantera äppelträd. Då hade jag kunna göra äppelmos. För äppelmos är lika bra som jordgubbssylt, fast till olika saker. Förutom gröt då. Båda går bra till gröt.
När jag flyttade hit så var min största oro att inte hitta en bra affär i närheten med okej eko-, fairtrade- och vegosortiment. Tänkte att det blir jobbigt att åka spårvagn med tre matkassar genom halva stan när en ska storhandla. Det visade sig att jag hade världens största tur igen och att konsum här bredvid har allt. Helt okej vegosortiment till och med. Och alla som jobbar är alltid trevliga, hjälper till när en har tappat bort sig helt och ler sådär töntigt fint när en har jämna pengar. Som om jag gjorde dem glada då. Det är fint.
to the pleasure, the feast and the memory
eftermiddagsté med Lotta
you spent half of your life trying to fall behind, you're using your headphones to drown out your mind
Premiärbakade i ugnen. Äppelkaka med kokos och mandel. Gick bort till Toras kollektiv och gav bort premiärkakan, bara för att jag är så himlans ödmjuk. På vägen därifrån var Tora och jag tanter, höll armkrok och försökte att inte halka. Sen fortsatte tantkvällen med yatzy, vin och hemlagad ORDENTLIG mat. Vi till och med uppmuntrade varandra i yatzyspelet och OH-ade när vi fick fler än typ en sexa. Dåliga vinnare, men bra förlorare. Dock vann jag alla tre gånger, fyi. Nu ska vi nog ha mer vin. Och spela mer yatzy.
and it's all my fault for not getting off, so you made it stop, can you make it stop
this is a song for no one
Igår var vi på Sejdeln och sjöng. Eller, vi drack öl också. Men mest sjöng vi nog. Den fjärde bilden har Maja tagit och de två sista har Lotta tagit.
med hjärtan som elefanter
När jag gick ifrån Linnésalen var min plan att promenera en bit av hemvägen. Bara för att det var så soligt (läs: illusionen att det var varmt). Det var kallt, men fint. Jag hade tänkt mig att hamna någonstans runt Brunnsparken, eftersom vagnarna ut till mig går därifrån alla tre. Istället hamnade jag i Lorensberg, på Berzeliigatan. Ungefär vid Liseberg och alltså helt fel. Varför jag berättar det här för er? Jo, för att ni ska få en uppfattning om riktigt hur dåligt mitt lokalsinne är. Turligt nog är Göteborg en väldigt liten och hoptryckt stad, så promenaderna blir aldrig särskilt långa. Inte ens när en går fel.
Nu behöver jag 1. en spark i baken och 2. lite Ipren. Tio kapitel ska vara avklarade ikväll och jag vill ju egentligen bara ut i solen. Fast då finns väl risken att jag tappar bort mig igen.
ny inneboende
jag önskar att jag var en sån som inte tänker alls
Förkyld, febrig och skelögd. Måsarna boar i skorstenen och det ekar in i mitt kök. Egentligen borde jag kanske ha stannat kvar i sängen, men solen gör himlen ljusorange och jag har inte hjärta att strunta i sånt. Därför är jag vaken, Iprenad och påklädd. Därför ska jag lyssna på föreläsningar fram till fem. Tur att en har fina människor i klassen. Långa dagar blir mindre långa då. Och när den här dagen är klar, då är det fredag. Fredag är bra.
until the day you're finally leaving
Ibland vet jag inte hur jag ska hantera mig själv. Än mindre hur jag ska hantera alla runt omkring mig.
Det är så kallt och alla går om varandra. Ingen ser någon annan i ögonen. Halkar, skrapar ansiktet i saltad is. Undrar om det är okej att ligga kvar där. När andra går förbi. Trodde aldrig att det skulle hända igen, men bland dödansikten tappar en så lätt bort sig själv.
Vill ha ork att göra det här bra. Att bli klar och inte misslyckas. Ibland tror jag inte att det går.
and every morning I will push and bring the sun above our head
Mellanmål är bästa målet på dagen. Kanske för att det enda målet varvid jag är hungrig. Dessutom har mackor och jag ett mycket djupt och seriöst förhållande. Och av dem blir jag mätt. Då blir det inte heller svårt att göra allt det jag ska göra. Plugga. Diska. Sitta ner. Skriva. Lyssna på Christer. Ni vet, livets viktiga. Mackor är alltså att rekommendera. Ost och gurka ska det vara på också. Bara så ni vet.
and don't you let those tears quench the thirsty ground, and don't you be so scared that you can't make a sound
Det har från flera håll framkommit önskemål om bilder på det nya boet. Eftersom jag är en mycket ödmjuk och tillmötesgående människa vill jag självklart uppfylla era önskemål, så varsågoda: En rundtur i det Brobergska hemmet. Obs: Jag är inte så jävla duktig på lägenhetsfotografering, as you see. Såatteh... Hoppas ni har noll förväntningar.
Vardagsrummet/sovrummet/el centro de la casa. Här sover, äter, läser, snarkar, grinar, pluggar (eh...) och myser jag. Mest för mig själv. Ibland med andra.
Hallen. En stor en. Här ekar det och här spenderar jag nog mer tid än andra gör i sina hallar. För här finns mina garderober (japp, jag har två) och här finns spegeln.
Mitt kök. Mitt favoritrum. Här ekar det också, men det är bra när man pratar mycket med sig själv. Då får man alltid bra svar.
Sist, och bokstavligen minst: Badrummet. Med badkar och fönster. Här är det alltid ljust. Fungerar utmärkt som ljusterapirum. Vill man låsa dörren får man dock vara lite agressiv, men då får man också hjälp av hattmakaren från Alice in Wonderland. Han sitter på dörrens utsida och vaktar hela lägenheten.
Så. Balkongen får ni se när det blir vår (läs: när jag städat + inrett den). Annars är det här nog pretty much it. Tänkte att ni kanske inte ville se insidan av mina garderober. Känns lite overkill. Men har ni vägarna förbi (vilket man aldrig har, eftersom Hisingen är en jävla ö dit ingen vågar åka) så är ni hjärtligt välkomna. Jag har te och hushållswafers. Och melon, tror jag.
I know you want to stay in bed, but it's light outside
Vad här var tomt. Det blir så. När en ska upp 06:00 och varit på insparkskalas. Då hinns det inte med. Men det är fint, det också. Och imorgon är jag ledig. Då ska jag, förutom att tvätta, vilket jag borde ha gjort för längesen, skriva. Lovar.
Människor är så roliga. Mest när de är spontana.
Nu är jag sen.
gegnum þyrna til stjarnanna
Hej fina, fina ni. Tålmodiga, trogna ni.
I skolan fick jag lära mig att aldrig börja en mening med jag. Det var fult, sa de. Därför tänker jag, i rent revolutionärt syfte, börja alla meningar i följande stycke med jag.
Jag har flyttat in i min lägenhet. Jag har köpt fina gardiner och en dammsugare. Jag har bråkat och varit tyken mot mina älskade, fina föräldrar, som fixar allt och löser alla problem. Jag har varit snäll också. Jag har tagit sovpiller och sovit flera nätter i rad. Jag har gråtit lite. Jag har stressat. Jag har haft mer tur än jag någonsin kommer vara värd. Jag har rökt och haft ångest. Jag har spelat spel och lagat mat. Jag har skruvat Ikea-möbler. Jag har köpt studentlitteratur. Jag har glömt. Jag har kommit ihåg. Jag har hoppat över. Jag har maniskt fortsatt. Jag är glad. Jag är trött.
Om jag hade bilder att visa er, så skulle ni få se dem. Nu har jag inte det. Canonen är fortfarande på sjukhus. Men på fredag får jag hämta ut bilderna från filmen. Och på onsdag börjar jag skolan.
Då ska jag köpa en ny film. Då ska ni få se. Imorgon kanske.
we have no time for this
Hej. Jag lever. Göteborg är kallt, men varmt. Jag är hemma. Om en timme flyttar jag in. Jag har fikat. Och varit nervös. Nu är jag trött. Men glad. Allt är fint.
if you've got visions of the past, let them follow you down
Imorgon far jag. Imorgon är det definitivt. Jag är lite diffus, men det kanske ändrar sig. Med tiden. På fredag flyttar jag in. Och fortfarande finns saker kvar att packa. Lyktor att slå in och papper att sortera. Det tar aldrig slut.
Tora ska följa med mig till institutionen på onsdag. Då ska vi gå exakt dit jag ska gå på torsdag. Så att jag vet exakt. Så att jag kan planera. Slippa vara oviss. Slippa vakna och kippa efter andan mitt i natten, bara för att jag inte vet exakt.
Det är lite sådär. Jag vill veta allt. I förväg. Jag vill inte komma till ett nytt ställe och inte ha möjlighet att i förväg planera hur och vad jag ska göra. In i minsta detalj. Det handlar om kontroll. Jag vet. Kontrollbehov.
Min kamera fick åka in på lagning igår. Fina pappa fixade. Således är jag kameralös i tre-fyra veckor framöver. Därför kommer det här bli en sådan där tråkig textbaserad blogg. En sådan utan bilder. På ett tag. Ni vet, sådana som fanns förut. Ja, det betyder att ni måste läsa.
Fast snart är filmen full i Nikonen. Då kommer det massor av bilder. Då behöver ni inte läsa.
Jag borde verkligen packa nu. Verkligen. Men det tar som emot nu i slutet. För jag vet att nu är det på riktigt. Det här med att lämna boet. Flickrummet. Osv.
det kan ha varit längesen, men jag kan också ha drömt
Fina, rara mamma. Hon köpte mig en trasmatta idag. En färggrann, att ha i köket.
Blir trött av mediciner. Av att aldrig blir färdig. Av minnen som hela tiden ska rotas fram. Sorteras. Slänga eller inte slänga. Behålla, eller glömma bort. Fotografier, ringar, brev. Blandband. Lånade kläder som aldrig kom hem.
Livet blir fragmentariskt när det sorteras. Ju mer jag rotar, desto mindre vill jag veta. Och mindre vill jag förstå.
Hur stor plats får allt ta? Jag har glömt hur en lever nu. Jag är alltid någon annan stans.
teardrop on the fire, feathers on my breath, you're stumbling into all
Är slut, som människa och artist. Tolv kartonger är packade och nu är det bara garderoberna + böckerna kvar. Och lite annat skit. Men sen jävlar. Har dessutom gjort någon form av flyttkort. Ingen vacker syn, dock, men vad ska man göra när man saknar all känsla för form, färg och allt det där tramset. Det är mina vänner bra på, det räcker. Jag måste ju väga upp deras estetiska tygd, med... Något. I alla fall! Imorgon ska moder och broder och jag till Ikea (nej, inte för att äta - för att handla möbler), sen är jag pank. Om jag kan bli mer pank än jag för närvande är. Kanske. Nu ska jag klappa på min nya skrivare, som har varit duktig och klarat premiärturen med bara några små missöden. Fint. Duktigt skrivare.
all that noise and all that sound, all those places that I have found
Dock att jag vaknade halv tre? Det har fan i mig aldrig hänt förut. Tror inte ens att jag sovit längre än till ett, men min kropp är väl inte helt som andra kroppar och uppskattar inte sömn. Vilket däremot mitt huvud gör. Därför är jag mer utvilad än någonsin idag, vill jag lova. Fast jag har ont i fötterna, fortfarande. Sjukt jävla ont. Men det var det värt. Lovar. Dessutom är jag så fint konstruerad, att jag i princip aldrig blir bakis och därmed fungerar lika bra dagen efter. Det var en användbar egenskap när en gick i skolan: Alla andra såg ut som zombies dagen efter, medan jag var lika fräsch som vanligt (läs: inte särskilt fräsch, men fräschare än en zombie). Eh, i alla fall. Om någon ville veta, liksom.
julafton anno 2010
Julfrukost i sedvanlig ordning. Mamma och jag äter mammas risgrynsgröt (<3) och pappa vägrar. Han hatar gröt.
Förmiddagen är mest julstök. Mat ska fram, bord ska dukas, skinkor ska griljeras. Ni vet.
Min galet goda, hemmagjorda vegojulskinka. Helt rumpfri.
Sen kommer det folk. Släkten, mer definierat. Plus två hundar.
Mat, mat och mat.
Sen har vi en mycket fin tradition, som innebär obligatorisk gruppfotografering av alla kusiner med sambos (och barn!). Det första tog vi 1992, när yngsta kusinen föddes, och då var vi åtta stycken. Nu har vi förökat oss en smula.
