so I won't let you close enough to hurt me

Jävla skithelg det ska bli. Jobbar imorgon till söndag, Nina jobbar idag till imorgon och söndag till måndag. Gick bort till hennes jobb för att lämna ipren och ba hejdå vi ses på måndag. INTE OK. Borde vara förbjudet för arbetsgivare att lägga upp scheman sådär. Är icke tacksam för mitt arbete idag, nej. 

Okej ska inte ljuga, det är ganska skönt också. Men mest oskönt.

Annars har katterna krig, som vanligt, jag äter kesella och grannen har fest. God fredag.
P.s. Hänger ju här också om ni undar. Obs för mindre barnvänliga bilder ibland. D.s.

jag vill ju bara sjunga

Vi har format egen trygghet här. Lagt en grund tillsammans, tagit några steg och hittat tillit. Jag är så tacksam för dig, min älskade. Så innerligt tacksam. Det sjunger i mig när jag tänker på allt vi har kvar, allt vi ska göra. Uppleva. Du ger mig fjärilar i magen. Hela tiden. 

where troubles melt like lemon drops away above the chimney tops that's where you'll find me

Mötte en så fantsstisk kvinna ikväll. Hon berättade bortglömda kunskaper om djuren och jorden vi använder, om att lyssna med hjärtat och inte se allt med ögonen. På himlen var det två regnbågar och där under sa jag ja.

för en lång, lång tid

Hej hej hallå dagboken. Det är inte så att jag gått och avlidit i ett hörn eller så, jag har bara inte haft lust. Att skriva, alltså. Det har som varit andra saker i vägen, energiskurkar som inte velat lämna mig ifred. Men de är borta nu och då blir det varsågoda till er! Inte för att sannolikheten att någon läsare fortfarande existerar är sådär väldigt hög, men för att jag har lust, så ska jag återge senaste 1,5 månaderna på lagom stor yta:
I slutet på april var det snö i dalarna. Då drack jag te hos Millan.
Efter det hängde jag mest på Öland. Var barnvakt åt diverse avkommor.
Det blev första maj och vi tågade genom småstad medan katten latade sig hemma.
Nina gosade mest med katten och minst med mig. Jag blev avis och tog fina kort på henne istället.
Åkte till Helsingborg, vinkade till Danmark och återsåg några gamla ansikten.
Linn körde oss över bron en dag och vi stekte i kokosolja (alla förutom Nina, som gnuggade in sig i solskydd och blev brunast).
Senast var jag hemma en sväng och firade studenter, födelsedagar och fiaskon. Det var gött. Men kallt.
Nu är jag i Kalmar och väntar på att tiden ska gå. Badar och sover. Ca. Men det är nu det, sen är sen och då ska jag arbeta som den duktiga kvinnan jag är. Spara pengar till en verklighetsflykt lite längre fram i livet. Men det är sen, det.

this is how the story ends

Saknar söstrarna mi. Hon och hon.
Har inget mer att säga.

i ett hus vid skogens slut, imse vimse tittar ut och svansen den fick ligga på ett flak där bak

Vi for till Stockholm en helg och hälsade på lite familj. Trodde aldrig att jag skulle sjunga såhär många barnsånger under en och samma helg, men tydligen blir alla (läs: jag) som bebisar på nytt när en ettåring vistas i rummet. Helt ärligt - inte mig emot! Jag har imsat och vimsat och klappat händerna och regnet det har fallit. Det var något med ett lejon också, men den var jag tydligen för gammal för att kunna. Som OM jag skulle vara för gammal för bebissånger.

Nä men vi åkte ut till Parkudden också och göttande oss i minusgraderna. Jag blir alltid så sentimental och blödig när jag är där ute, kanske mest för att jag önskar att mina vistelser där var lite mer frekventa. Men snart är det påsk! Då ska jag tvinga med stackars Nina på ytterliggare en familjetradition - alltså påsklunchen - och se hur hon klarar det. Jag tror hon kommer få smörkniven.

Nu höll jag på att slänga min dator i väggen. Det vore ju dumt. Måste väl köpa ca fem externa hårddiskar och göra fem backups på den här stackars datorn. En räckte uppenbarligen inte, nä för den skulle självklart dödens dö med alla bilder, dokument osv sedan -04. ROLIGT! Inte alls faktiskt. Så om någon sitter på en sjukt bra, sjukt odyr extern till Mac får ni gärna dela med er av denna. Tack. 

Okej ska sluta sura, fick faktiskt rida två nykomlingar ute på Öland. En ung dam och en inte lika ung herre (och ja, jag pratar om hästar). Den ena ska lära sig svänga, den andra ska sluta nojja över skrikande ridskolebarn. Ungefär. Det blir skoj! Tur att dte finns snälla människor här på jorden som erbjuder en stackars arbetslös lite träningshästar. Och tur att Öland är ca paradiset på jorden. Helt ok att jobba där. Helt ok.

fettisdag

Ibland bakar en semlor och ibland hjälper Isolde till.

02:55

Vissa saker måste vi tydligen få inslaffsat i ansikten innan vi förstår själva att de är bra för oss. Och på pillermerklin genom ännu en natt vill jag inget annat än skriva, dansa tänka och skriva. För det här blir ju kanon.


jag var känslosvall, du var känslokall


januari & februari


I need you, I need you to know


du måste vakta med ditt liv

Har väldigt mycket i huvudet. Sådär så att det nystar sig, blir trådigt och svårläst. Som en fransig mattkant. Hon andas tungt bredvid mig, drömmer, antagligen, och mumlar något jag inte kan avkoda. Hon är så förbannat jävla vacker. Det växer och bankar i brösten när hon kryper närmre, snuddar med näsan mot min hud. Som ett barn, sover hon. Trygg och lugn bland luftslott.

Allt det oklara blir också oviktigt, när hon vaknar till och frågar vad det är. "Jag kan inte sova", svara jag. "Mhm" hörs det från hennes honungsläppar medan hon sakta somnar om. Jag inser för varje andetag där, bredvid henne, att livet är alldeles för värdefullt för att slösa bort på alla nystan och vrak innanför pannbenet. Här och nu, det är grejer det.


alltid med en orkan i hälarna, aldrig kunnat stanna någonstans

När jag rökte för en stund sen kom jag att tänka på hur livet skulle te sig som hemmamänniska. Ni vet, sådär som Underbaraclara? Gå runt i hemsydda klänningar med en trollunge på på höften, med vitmålade trägolv, vintageleksaker och en hund som ligger tyst och snäll på den ärvda köksoffan. Precis så. N kommer hem från jobbet, jag har gjort storkok på linssoppa och allt till ljudet av en gammal LP som knastrar hemtrevligt. I ett hus i en skog vid en sjö. Jag kunde pula runt med allt möjligt, sy, baka, knyppla och självklart ha massvis med tid för min änglalika unge (som är alldeles tyst och snäll). Sen bjuder vi alla på parmiddagar, med sjömansbiff och äppelkaka. Och dagen därpå går N till jobbet igen, medan jag stannar kvar.

EH. Förstår ni hur rastlös och understimulerad jag skulle bli? Skulle väl börja tugga på ungen efter ett tag, MEN DET FÅR EN VÄL INTE SÄGA HÄR. Nä, hemmavarandet tillägnar jag de som ids.

Sen är det synd att människor som valt att vara hemma inte kan låta oss andra trivas med att inte vara det. Den här umeåfeminismen, vilken skändar de kvinnor som väljer att anpassa sig efter storstadskulturen genom att bo i stan, arbeta och kränga på sig för trånga jeans, är inte särskilt konstruktiv. Jag är väl medveten om vilka ideal och krav det finns kring mig som kvinna, men att ta på mig jeans ser jag som ett personligt och högst bekvämlighetsmässigt val - är inte det vad feminism ska eftersträva? Att vi alla, oavsett kön får avgöra vad och vad vi inte ska trycka ner benen i?

 


we're in the middle of something, we're here to stay

Är helt plötsligt sambo. Byter stad som andra människor byter underkläder och trivs väldigt bra med det. En del tittar konstigt och undrar vad det är för fel på mig, men varför ska jag vänta på bättre tider när det är det här som känns bra? Varför ska vi trycka på stopp och vänta så mycket? Det är ju nu det händer. Det är nu. 

Igår slängde jag cv:n omkring mig som om det vore toapapper. Tror att jag gjorde ett bra intryck med mitt superleende, efter allt peppande från min egen coach Tora. Hon är bra. Vi är bra. Sen att vissa butiker är dumma i huvudet och inte förstår vad de missar när de säger nej och adjö, det är deras förlust. Här har de världens bästa butiksbiträde, de vet bara inte om det än! Undrar om en kan skriva "superhjälte i smyg" och sådant på cv:t? Vore ju bra. Lite så jag rullar.

Ursäktar å det grövsta för halvkassa instagram-/hipstamatic-/valfri random fotoappsbilder. Kameran ligger nu stiligt på en hylla bredvid pappas gamla Nikon. Ska bara försöka minnas hur en gör.

I was definitely made for these days


Lite såhär vår lilla familj ser ut just nu. Lite den jag längtar efter och lite sådär vi guppar. Sitter i ett kartongkaos, bland muffinsformar och vinglas som ska sorteras, packeteras och förvisas ner till källaren. En måste vara hård mot de hårda. Jag är skoningslös i mitt raffinerade av pryttlar och saker som ska antingen få följa med till Kalmar, eller, som sagt, hamna i källaren. Ingen nåd! Fast det var inte det jag skulle berätta egentligen. Egentligen ville jag bara säga att det är väldigt tomt och tyst utan min mycket förkylda flickvän och våra två monster. Ba så ni vet.

snart brinner ett hjärta

Vet inte vars torkan är värst, här eller i mitt ansikte. Jajemän, vintereksem mina vänner. Det är grejer det. Ändå hinner jag med både magkatarr, pussar och nyponsoppa. Däremellan sover jag bort ångest och misär med feberdrömmar, vridna lakan. Vaknar ibland. River sönder listor och ringer för långa samtal. När jag egentligen borde väldigt mycket annat. Hade kanske velat resa till både Malmberget och Söderbärke egentligen, kanske. Istället gror jag fast i madrassen och ser på medan färgen flagnar från väggen där tapeten skarvar och där kant möter kant. 

Oftast är det enkelt att glömma. Jag kanske bara behöver trampa lite mer på det, trycka ner det i leran och ta sönder. Kanske. När Luleå erbjuder sig att dricka te och prata livet tänker jag att sådär skulle jag kunna sitta hela natten. Allt blir så verkligt när hon går sin väg.

and every demon wants his pound of flesh but I like to keep some things to myself, I like to keep my issues strong, it's always darkest before the dawn

Jag kan inte förklara. Det här är det ni får. Besvikelsen, misslyckandet. Det onämnbara förvirrade. Jag önskar också att det var över. Men istället gömmer jag mig här, längst in och svarar inte i telefon. Mailar inte de människor jag ska. Gör inte de saker jag borde. Är inte den människan jag förväntas vara.

om att inte alltid vara, eller orka bli

När ni inte förstår, så är det ungefär såhär det är. Och förlåt. Och allt.

och jag räknar mig lugn


kysser solen från hennes ögonlock och undrar, är det möjligt att känna så


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0