yatzy & vin, som faktiskt inkluderade yatzy
jag blir aldrig vacker vid vatten
Så står man där en dag, upp och nervänd, urvriden och undrar varför det blev så himla fel alltihop. Och då, men bara då, måste man börja kontrollera och styra och ställa och fixa och städa och dona och plocka och sortera. För är det kaos innanför pannbenet måste allt som är utanför ligga i raka rader och poleras några gånger i minuten. Då måste man säga till sig själv att "helvete vad ful du är", bara för att inte få för sig något annat och bara därför måste man ramla ihop som en liten trasa på ett trägolv och låta karusellen i huvudet snurra klart. Och aldrig blir man klar. Aldrig färdig och aldrig har tillräckligt många sidor hunnits med, fast vänta nu lite det var väl nu det skulle vara bra, allting? När solen strilar genom persienner och någon kysser ens nacke under ett körsbärsträd? När himlen är blå och gräset grönt? Nej, vet ni, då misslyckas man och klarar inte av banala ting, måste gömma sig och vågar aldrig ringa tillbaka. Ibland önskar jag att det fanns större plats mellan ängslan och mod, för då hade kanske allting kunnat lösa sig. Istället diskar jag disken fyra gånger och köper högre sängben, bara för att få plats där inunder när det till slut gör för ont för att synas.
så vad gör man med sin rädsla om man inte får vara rädd
för du behöver aldrig fråga och du kräver inga svar, i dina ögon är jag aldrig fel
Falkenberg. Hos min Lilla Lady.
rusneurotisk
3 veckor och 4 dagar gammal
som magi, ett ljus att drunkna i
En påskhelg. En finhelg. Måste sluta tänka, bara. Måste sluta röra runt. Vill flyta med, men hakar så lätt upp mig. Håller om en saknad, vaknar mitt i natten. Undrar. Undrar för mycket. Undrar igen. Säger för mycket, igen. Borde vara tyst. Låta bli att röra runt. Ändå är det så skrämmande när någon kommer för nära.
jag har sett allt det som en gång brann
I DN igår skrevs det en jävligt dum debattartikel. Idag skrevs det en väldigt bra krönika, som jag självklart inte hittar på hemsidan. Kanske att ni får läsa den sen. Kanske. Annars vill jag bara berätta hur fint det kan vara med tidiga morgnar, när solen går upp och det sitter en katt på köksbordet och filosoferar.
i taxin, i trappen, i hissen, i hallen, jag faller
Mycket speciell kväll. Ändå känns det väldigt fint att en kan dansa bort det mesta till A-ha och Paul Simon. Har samlat mitt vuxenpoäng och tänker att nu behöver jag inte stå för det här på ett tag i alla fall.
and where you invest your love, you invest your life
Bara för att det här är det finaste som finns.
may your wishes all come true
Har varit med om så mycket fint idag. Luleå kom snällt och väckte mig vid sju, eftersom min mobil var på villovägar och jag, liksom många andra, inte äger någon annan väckarklocka. Sen förstod jag en hel föreläsning om inkomstfördelning och, trots att jag glömde påsen med träningskläderna i skolan, så hann Småland och jag till bästa body pumppasset på länge. När jag gick av spårvagnen satt de bruna lockarna i solen och jag fick kyssa solvarm hud. Nu sjunger Bobban och jag ska möta efterlängtad kusin på perrongen. Fint som snus.
får jag gå precis så nära att min axel stryker vid din arm
Fin-Malin räddade dagen. Katten byggde ett bo. Jag rinner bort och i huvudet finns inga ramar. Inget stopp.
jag ska berätta allt jag tror för dig min syster, dig min bror
Idag är ingen bra dag.
lend me your eyes, I can change what you see
Det är så mycket som händer. Mycket som jag inte kan förtälja, mycket stora saker och en del mer banala. Som att våra bananer en dag hade en bredsked under föreläsningen om strukturomvandling. Kanske är det strukturomvandling som sker. På flera sätt. Fast katten sover lika djupt och mitt huvud är lika mosigt. Vissa saker bara är och förblir. Andra går sönder, en del gör ont. En del ger perspektiv. Men allt, allt är så relativt att det ibland är svårt att förstå. Plötsligt står någon i din dörr och du måste bjuda in eller ta farväl. Fast du egentligen bara vill sova.
þú ert sólin
Maja, idag.
nu för tiden kan man inte älska någon
Det blåser en storm över Jorm. Fast nu var det Ramberget och inte Jorm. Nästan samma. Djupa ord, fnitter och helhetsbilden. Poletten föll ner, tror jag. Med ryggar mot en bergsvägg och bara ett par vantar kan allt klarna. Trots dimma.
Nu borde jag byta om, om jag ska hinna till gymmet. För nu är hemtentan klar och den ska jag försöka klara av att lämna ifrån mig idag. Men det är så svårt att veta om det är rätt. Om en skrivit det som förväntas. Kanske får en inte veta sånt förrän resultaten kommer, helt enkelt. Åh, denna väntan.
Förresten. Nästa torsdag. Då.
tinnitus i hjärtat
unkna luften av två som låtsas
Hej alla fina. Jag har en hemtenta på bordet och en katt i knät. Därför är det (och har varit ett tag) lite glest och tyst. Ibland tar som livet över. Saker och ting hinner ikapp. Jag snubblar mycket. Skrapar händerna i gammalt grus och nu måste tankarna gå i en viss riktning. Annars är det slut. Jag hoppas ni har överseende med allt det här. Att jag inte alltid är stabil och kontinuerlig. Och att en hemtenta ibland är 1. viktigare och 2. (på sanning) roligare än att blogga.
and we'd left our love in our summer skin
äppelöga
